Aftonbladet – 9 juni 1868, sida 2

han vederlade dem segerrikt, likasom herrj Rouher gjorde för några dagar sedan, och vändande sig till dessa efterblifna konservative, som göra routinen till en troslära, svarade han dem med ovanlig skarpblick: Jag påstår för min del att socialismens mäktigaste pundsförvandt, vi åendes på det intellektuella området, är just protektionistläran; den utgår bestämdt från samma grundsats; reducerad till sitt enklaste uttryck, förfäktar hon regeringens rättighet och pligt att blanda sig i kapitalernas fördelning och användning; hon påstår, att det är regeringens sändning och göromål att sätta sin vilja, som hon anser för den mest upplysta, i stället för individens fria vilja. Om dessa satser skulle öfvergå till erkända sanningar, förstår jag icke hvad man skulle svara de arbetande klasserna och dem som göra sig till deras målsmän, om de komme och sade till rege ringen: Ni anser det vara er rättighet och er pligt att blanda er i kapitalets fördelning och reglera dess verksamhet; hvarför blandar nier då icke i produktionens andra element, arbetslönen? Hvarför reglerar ni icke arbetslönerna? hvarföre organiserar ni icke arbetet? I sanning tyckes det mig, att om man går in på protektionismen, måste man gå in på största delen af de socialistiska idterna, om icke på alla... Sålunda var denne store liberale, just derigen att han var liberal, äfven en stor och förutseende konservativ. Vi önska hr Rouher samma lycka, väl till förståendes, icke blott och vart i fråga om handel och industri. Iettobtrnt RA -— OTO OTO TREE, IUI