Aftonbladet – 8 juni 1868, sida 3

varm färgton. Den lilla mössan, hy det ostyriga håret sträfvar att lösg är en juvel på hennes hufvud. Hon ser så precis ut som en pojke, att jag aldrig skulle trott annat, om man icke försäkrat mig om motsatsen. Men, ser ni, en qvinna som är lika obesvärad som en karl och som endast har behag, tjenande till att utföra manliga värf, hon bör aldrig kunna tjusa någon... Men, minsann om jag vet hvarför jag säger er allt detta, som kanske blott förtretar er, under det att det ej det ringaste har inör mig. Qvinnan är efter min tanke arligt tvåfotadjur, hvarmed jag vill försöka att så litet som möjligt bry min hjerna. Också tillåter jag icke min inbillning att ofter behag skena omkring på det området. Hvarken fina damer eller motsatsen göra något intryck på mig. Det enda som jag tycker om i den vägen är flickor med god helsa och godt lynne, och som unna en Adams son en kyss i förbifarten, utan att hvarken de eller vi sedermera behöfva plågas af samvetsqval. Jag är filosof i detta hänseende och är dessutom, det vet jag, ful, hvarför den idealiska skönheten alltid skulle vända mig ryggen. Jag är rå som-en bonde; fina maner skrämma mig långt bort, och så finns det bland fruntimmer icke två, som man kan tala ett klokt ord med, och kanske icke ett, som förstår sig på målning. Tycker icke ni som jag? Sådant var det totalintryck som Celie ort på min vilde till konstnär. Jag tog mig noga tillvara att tvista med honom, men ag fann det odrägligt tillsammans med hoom vid detta haltande bord, hvarest, sedan nan, så godt mån kunnat, tillfredsställt sin wtit, han höll mig qvar i två fulla timmar, bolmande af ålla krafter ur sin snugga och inderhållande mig med himlens och vattnets