Aftonbladet – 8 juni 1868, sida 3

oss ett gammalt båtsegel, som Celio spände u öfver våra hufvud. Bugande sig föl Stephen sade ÖCelio efter fullgjordt arbete Min syster kommer nu för att passa up och min mor har lofvat att se eff ästa vis att ingenting fattas. el jag gå och besöka min gudmor. Öm s dagarne vill hon alltid tala med oss, och n vet att alla då strömma dit. Det var ledsamt det, menade, Stephen, ty jag hade räknat på det nöjet att få er til bordskamrat. Men efter som ni har en gudmor så — genera er icke! Så lyckliga de äro dessa lustigkurrar, som har så der gudfäde och gudmödrar litet hvarstädes... sjelf ve jag minsann icke-en gång om jag är döpt elle; ej. Jag förmodar,, sade jag till mamm: Guillaume, som i detsamma framsatte di varma kräftorna, att er sons gudmor. hete; Celie ? Måtte väl dä, svarade hon, ni känner henne väl, kan jag tänka. Dä ä vår fröken, förstås. — Hon var inte mer än tio år då hon blef gudmor åt min pys. Och nu. skall man tro att di ä ett par såta kusiner! Dä ä alltid han som ska föra henne ut på sjön, han och Celio Barcot, Celio Petit och Celio Chaulin, också tre gudsöner till henne, att icke räkna alla dem som ännu inte ä nog gamla för att kunna lyfta en åra. Er fröken är således gudmor till hela byn ?a aJa, dä va hennes farfar som ville hat så, och sen har dä blit så af gammal vana, och derför finns ock nära på i hvart hushåll en Celio. Våran kyrkherre säjer, att om dä också inte ä namnet på något helon, så vill dä i alla fall säja så möet som ett himmelens barn, och är derför alls inte något hedniskt namn.s