Prb rbn nr den unge mannen; ni bara följer muren; gångstigen går sedan genom skogen. Hvilket lockande tillfälle att få reda på lenna mur och skogens hemliga gångar! Men let var för tidigt ännu. Jag envisades att taga strandvägen, sägande att jag på vägen till Stephen gjort så pass skarpa iakttagelser att jag ej fruktade för att bli anammad if floden, och smått gycklande öfver Stephens farhågor fortsatte jag således min säng. Jag fann ett riktigt nöje i att trotsa Pn liten fara för att dermed börja min roman, och så visste jag dessutom att jag ej nu förstörde denna genom någon brådstörtad. handling. Det blef emellertid en besvärlig promenad, ty vägen var farlig och erfordrade mod och jälsnärvaro. Stephen hade stigit upp på en höjd för att följa mig med ögonen, oc:h jag har fått veta sedermera, att om ock.så min vägran att afhöra de intressanta hivstorierna en smula förargat mina nya värmer, så hade deremot min djerfhet att trotsa flolen och mina oförskräckta hopp mellam klipporna gifvit dem en hög tanke om min kavakter och mina senor. Ja, nu har du gått miste om ett godt illfälle att lära känna m;ile Merquem, sade nt till mig då jag kom hem. Jag var så örtretad pa den nedriga. m:me de Malbois, utt jag ej kunde athålla mig från att medlela mille Merquem hvad hon sagt. Hon olott log åt alltsammvuns, och kan du väl rissa hvad hon svarade på min uppmaning tt stänga sin dörr för m:me de Malbois ? Det vore illa, sade hon, ty Emma är en liten söt flicka och bör icke förödmjukas i sin nors person. Dessotom, tillade hon, hvarcen oroar eller sårar mig någonting i denna vistoria. Då jag icke vill gifta mig, bör ag alltid veta att jag skall bli utsatt för