(Insändt.) Då vid den afslutade riksdagen, der så mycke sakkännedom rörande elementarläroverken repre senteras, någon motion rörande behöflig ändring gällande läroverksstadgas 60 icke varit synlig torde en påpekning härom genom tidningspressel icke vara obehöflig. . Såsom kompetens till adjunktsoch kollegabe fattningar vid elementarläroverken erfordras filo sofisk kandidatexamen. Befrielse derifrån ka dock, enligt anförda 8, erhållas af den, som unde; tjenstgöring vid skolverket har visat sig ega der skicklighet och lärdom samt förvärfvat den erfa renhet, att biskop och konsistorium i det stift, de han såsom lärare varit-anställd, anse honom kom petent till ifrågavarande syssior. Detta undan tagsstadgande har säkerligen tillkommit, för at vid läroverken kunna fästa pedagogiska törmågor som icke undergått filosofisk kandidatexamen Hade man vid tillämpningen hållit sig inom dessa gränser, hade ett sådant undantagsstadgande kunnat vara både riktigt och, nyttigt. Men man har icke stannat inom en så trång krets, utan gått vida längre, allt efter som vederbörandes tycken gjort sig gällande. Man tilldelar nemligen numera dispens åt hvar och en, som någon viss tid tjenstgjort vid elementarläroverk. Lagstadgandet, så tillämpadt, skall fört eller senare hafva menligt inflytande på den grundlighet i undervisningen, som elementarläroverken böra afse. I stället för att uppmuntra till grundligare studier, tyckes man genom dispensen snarare uppmuntra tillatt vända hågen derifrån. Detta sker ju, då en sådan lag finnes, som för den beqväma tydligen utpekar den inväg, han skall gå, för att, om alla stötestenar örsigtigt undvikas, vida hastigare komma till målet, till en önskad tidigare befordran. Hvar och en, som saknar större inneboende anlag och hå för studier samt deremot svarande vilja och krai att tillegna sig sådana, väljer helst, derom kan man vara förvissad, den nämnda utpekade ginvägen. Det är helt naturligt att så sker, så länge den närvarande lagstiftningen får qvarstå oförändrad. Ty att för kompetens till lärareplats mot arvode tjenstgöra några terminer såsom vikarie måste i allmänhet förefalla vida angenämare, kostande dessutom mycket mindre försakelser, möda och uppoffring, än att för vinnande af dylik kompetens använda vid ett universitet dubbelt så lång tid, dertill underkastad långt större ansträngning, ihärdighet och ekonomiska besvär, som sedan länge vanligen bli både känbara och svåra att aflyfta. Härtill kommer den egna iakttagelsen, som mer än en gång blifvit gjord, af filosofie kandidater, oaktadt sin mångsidigare och grundligare utbildning, vid profs afläggande för lärareplatser ofta af domkapitlen fått lägre vitsord än och derföre fått stå tillbaka för medsökande, som blifvit kompetonte genom beviljad dispens. Ett sådant beömånde förefaller nästan såsom godtycke, när man känner, att de dispenserade på den lilla kurs, rofven omfatta, ick2 behöft använda flera månaer, än kandidaterna uppoffrat år på sina studier. För att förekomma allt sådant, som kan lemna vederbörandes tycken alltför stort spelrum, borde den ändring i skolstadgans 60 8 företagas, att antingen dispensen helt och hållet borttoges, eller — ifall studentexamen möjligen kunde anses tillräcklig för kompetens till lärarebefattningar — någon föreskrift af filosofisk kandidatexamen till dylika platser icke förekomme. Men om det senare alternativet blefve antaget, kunde detta icke annat än skadligt inverka på den grundlighet, som i elementarun Grvisningen bör ingå. Då numera den förhoppning tyckes gå i fullbordan, att de tvenne lägsta klasserna snart komma att borttagas ifrån elementarläroverken — folkskolan och den enskilda undervisningen böra utan svårighet kunna bibringa det kunskapsmått, som elementarläroverken på detta stadium lemna — så blir studentexamen såsom kompetens till ärarebefattningar vid elementarläroverken så mycket mera otillräcklig. Om, enligt framställda förslag, elementarläroverken komma att ordnas. på let sätt, att de döda språken icke få upptaga större delen af skoltiden, utan att hvarje ämne, som bör ingå i elementarbildningen, tilldelas så mycken tid, som för elementarundervisningen är ehöflig och nödvändig, så torde med en sådan wmordning det närvarande stadgandet om tvenne lags lärare, lektorer och adjunkter, icke längre ;ehöfva bibehållas, utan i stället ett slags lärare, ned samma undervisningsprof, böra tillsättas — lisputationsprofvet kunde säkerligen utan skada vorttagas. De fastställda profven borde blott en sång afläggas och bedömas af personer, som icke ade något intresse af de blifvande utnämningarne. Jndervisningsämnena inom de olika kunskapsrenarne borde i lagen bestämmas och sålunda lifva lika för alla läroverk, så att ansökningar på rund af inom ett kunskapsområde aflagde prof ore gällande öfver hela riket.