sände han på måfå ett porträtt af fuorstin nan, utan att dock underrätta sin kollega Berlin om bedrägeriet. Så påstår åtminston den tilltalade. Emellertid har furstinnan haf mycket obehag af detta falsarium och isynnerhet lär hon vid en badort varit föremå för en allt annat än smickrande uppmärksamhet. Ir Duruy, franske undervisningsministern som genom sina reformer i undervisningsväsendet inlagt stora förtjenster, har för någor tid sedan utgifvit ett Kort sammandrag a Frankrikes historia till ungdomens tjenst hvilket arbete motståndarne till hr Duruy: undervisningsplan sökt göra till föremål för skämt. De säga: när man talar till barr måste man begagna barnens språk, man måste tala enkelt, klart, nästan naivt, i den sig knoppande intelligensens anda, eljest blir mar icke förstådd. De anföra såsom bevis härpå följande såsom de försäkra sanfärdiga historia: En liten gosse läste upp för sin far en lexa ur det nämnda arbetet. När gossen kom till ett ställe i lexan började han stappla itet och det var blott med möda han kunde äsa upp följande ord: Il y avait cinq lustres jue le grand empereur d Occident reposait dans es caveauz d Aix-la Chapelle. — Nå, sade faIren, förstår du inte det der? — Jo, visst, vappa. — Nåväl, du vet hvad reposer är? — — Jo, pappa, det är att sitta ned och hvila. Du vet hvad caveaux är? Ja, det är der nan förvarar viner. — Du vet hvad en lustre ir? — Jo, pappa, det är någonting af glas, som man sätter ljus uti. — Nå, hur förstår lu då det du nyss läste upp? — Åh, det är ätt: Kejsaren satt och hvilade sig i sin ällare, der han hade fem ljuskronor. — Vej, min gosse, det betyder helt enkelt. Cejsaren hade varit död i tjugufem år!