sans phrase såsom fransmännen af anno 93 sade, här är kopian utati förgyllning. Hans Falstaff och Hans Bonde säga begge: Den Tbättre delen af tapperheten är försigtigheten. När danskarne ej äro i närheten då är han passioneradt svensk och han är klädd i e svenska färgerna, men tär danskarne komma, drager han i största hast på sigfidansk drägt. Soldaterna tänkas uniformerade, men som bekant var det först ett århundrade senäre som soldaterna erhöllo uniform. Danskarne äro klädda i rödt och svart, svenskarne i gult och blått. Samvetsgrannt har regissören infört dessa färger. Ett changement för oss till Gustaf Wasa, som ligger i fält mot danskarne och som isynnerhet har att beklaga sig deröfver att den vigtiga provinsen Westergötland icke vill förklara sig för honom, utan med dess adel håller strängt fast vid konungen af Danmark. Då kommer den underrättelsen, att en dansk anförare, grefve Trolle, blifvit på väg till slottet Grip tagen till fånga samt att han till sitt yttre är påfallande lik Gustaf Wasa. Detta ger Gustaf anledning att under Trolles mask — och naturligtvis svartoch rödklädd — bege sig till slottet Grip, hvilket anses för det danska partiets i Westergötland hufvudsäte, för att söka vinna för sig dervarande adel. . Detta utför han också och nu stå vi framför Mask för mask. Besynnerligt nog uppträder han der ultra-danskt, förolämpar Nils Gyllenstjerna till den grad, att denne vill sticka ned honom och förmår Vestgötaadeln att gång på gång ropa: lefve konungen af Danmark! Vi äro en stund mycket nyfikna att få veta hvilken djupt liggande plan han hade med ett så besynnerligt uppförande, men härom erhåller nian ej sedermera någon upplysning. Vår uppmärksämhet riktas nu förnämligast på fröken Anna, som i blinken blir kär i denne danske Gustaf; denne blir också käri henne, naturligtvis, och detta ömsesidiga förhållande leder nu till styckets hufvudscen. Anna berättar för honom en saga, hvilken skildrar Gustaf Wasas lif, isynnerhet hans vistelse i Dalarne bland allmogen. Detta räcker mycket länge och tyvärr är alltsammans rästan lika obegripligt för åhörarne som de der solnedgångs-betraktelserna vid pjesens början; dock leder det derhän, att berätterskan slutligen säger rent ut, att den som lyssnar till hennes saga icke är den danske Gustaf Trolle, utan — så klarseende är hon — Gustaf Wasa. Till straff för sådant tidsfördrif vid en så allvarsam tidpunkt erhåller Gustaf Wasa underrättelse om att under hans bortovaro hans här blifvit slagen af danskarne. Vi förfoga oss således jemte honom tillbäka till hans här och i nästa akt få vi veta att han genast levererat en ny drabbning och dervid tillkämpat sig en afgörande seger öfver danskarne. — Vi befinna oss utanför Stoekholm. Gustaf gör några svårigheter vid att sätta kronan på sitt fufvud, han vill afvakta ständernas bifall dertill och under tiden rider han åter till slottet Grip, der han nu aflägger sin mask och vill förlofva sig med sin älskade Anna. Men hon har emellertid kommit på underliga tankar, hon har blifvit vansinnig och anser honom åter vara den dan-! ske Gustaf Trolle. Bifigurerna utöfva ej något inflytande på l utvecklingen eller rättare gången af stycket, ! ty någon utveckling har det icke. Vid slutet ha vi blott fått se en serie af taflor, som l på intet sätt tagit vårt deltagande i an-. språk. ; Kristina Nilsson, säger en korrespondent ; ill franska tidningen Temps, vinner i Engand framgångar af alla slag. De mest ari-: stokratiska salonger i London öppnas för henne. Häromdagen dinerade hon t. ex. hos grefvinnan af Newcastle, ett par dagar der-. efter hos lady Rothschild. Apropos denna l senare middag, så inträffade en liten hänelse, som det ej kan anses ogrannlaga att omtala. då flera engelska tidningar vidrört len. Fröken Nilsson hade redan mottagit och antagit bjudning till middag hos lady Rothschild, då hon får en ny bjudning, nemigen från prinsen af Wales; hon ombads också i bjudningsbrefvet att glädja hofcirkeln ned sång. Fröken Nilsson befann sig i ett svårt dilemma; hur svårt att afslå prinsens vjudning, men den kom ju efter lady Rothchilds — det fanns blott en lösning: hon vad prinsen tusenfaldigt om ursäkt, men hon iade lofvat bort sig den aftonen på annat väll. Man tillägger, att då fröken Nilsson atte sig till bords hos lady Rothschild, fann on liggande bredvid sitt kuvert ett magnikt armband. Så långt Temps. Pariseridningar berätta för öfrigt, att vår landsnaninna skall i höst uppträda på Stora Opean i Verdis opera Gustaf III eller maskeadbalen, i hvilken hon skall sjunga pagens oll. Hennes byst påstås nu vara uppställd Stora Operans foyer. Fran det ögonblick Julie Ebergenyi blef n ryktbarhet genom det mord hon begick å grefvinnan Chorinsky, och isynnerhet sean rättegången med henne började, var den yska allmänheten ytterst nyfiken att få veta ur den ryktbara mörderskan såg ut. För att Ilfredsställa denna förlåtliga nyfikenhet och fven för att göra sig en god recett, tog sig 1 fotograf i Berlin det orådet före att skaffa att porträtt af en furstinna Färstenberg ien och att i hundradetal mångfaldiga orträttet, det han sålde såsom varande Julie bergenyis. — Furstinnan lät, såsom billigt ar, väcka ätal mot fotografen och det blef :B A upplyst, att denne skrifvit till en kollega g Wien med begäran att öfversända ett por-v ätt af Ebergenyi, men som det var honom Ideles omöjligt att anskaffa e tt sådant,