e Potpourri. r s Innehåll: En fransk kardinal inför senaten. — Hai sanningsviltnen. — Drift med kardinalen och me hjelparen. — Redogörelse för skådespelet Gus:: ) Wasa. tifvet I Wi-h. — Sihålt och godt om d landsmaninva. — Obehaglig likhet med en berykta i person. — Ett utdrag ur Fraokrikes historia i san mandrago. Små orsaker, stora verkningar. Man fic I häromdageri, tack vare telegrafeh; veta, at Ihäftiga uppträden egt rum i Qvartier Latin Paris — Lateinisches Viertel såsom ty Iskarne benämna denna del af den fransk hufvudstaden. Allmän konsternation, stats papperen vacklade hit och dit, är kriget fö I dörren? — så frågade börsmännen hvaran Idra. Men som vanligt hade de tyska tele grafkorrespondenterna öfverdrifvit; några stu J denter hade visserligen blifvit illa behand lade af polisen, en al dem hade blifvit svår dragen Vid häret, vågra få blifvit arreste rade, men kort derpå lössläppta, det va hela affären. Små orsaker, stora verknin gar: Se här orsakerna: Man diskuterade franska senaten lir Duartiys förslag rörand ordnandet af den s. k. enseignement superieur, en nagel i ögat på det klerikala par tiet. Detta parti anföll ganska riktigt, så som man kunde trojhr Duruy, och den son med hela sitt anseendes dryga makt slog net öfver hönom vär erkeblskopen af Rouen kardinal Bonnechose. Han angrep den medicinska skolan i Frankrike på det häftigaste och beklagade den materialistiska riktning som i den gjort sig gällande. Han anförde för bestyrkande af sin sats, huruledes professor Ste vid medicinska fakulteten under en föreläsning hade yttrat till sina lärjungar att han sträfvade att tillintetgöra själen (Tame). (Oväsen, stampningar frår ett håll; mycket bra! från ett annat.) Man ville ej tro hvad man hörde om denne professor Ste, men man måste väl tro hvad en sådan man som erkebiskopen af Rouen sade, helst när han åberopade såsom sina sagesmän tre fullt trovärdiga personer, alla läkare. Saken var således klar. Hr See skulle exkommuniceras. Men saken var ej så alldeles klar ändå. Professor Seåe förklarade nemligen, att han vid den nämnda föreläsningen alldeles icke sagt att han sträfvade att tillintetgöra Pame (själen) utan Part (konstmessigheten) inom den medicinska vetenskapen, ty, sade han, jag kan ej tåla dessa måedicinsfantaisistes. Hr Sees förklaring infördes i tidningarne och 11 personer, som bivistat den ifrågavarande föreläsningen, intygade, att så hade professorns ord fallit. Nu stod kardinal Bonnechose der vackert och hans förlägenhet ökades ytterligare när de tre af honom åberopade vittnena, doktorerna Machelard, Bricheteau och Ollivier i tidningarne förklarade, den förstnämnde att han vid närmare eftersinnande hört alldeles orätt på föreläsningen, de två senare att de icke bivistat den och aldrig i sitt lif sett eler talat vid kardinal Bonnechose. Kyrkofursten hade således helt vackert stått och jugit senaten midt upp i ansigtet. Det var denna skandal, som framkallade de stormiga uppträdena i Qvartier Latin bland de medisine studerande och arresterandet af några bland dem. Kardinalen har slitit ondt dessa dagar, ty tidningarne ha obarmhertigt kastat sig öfver honom. Doktor Machelard likaså. Skämttidningarne isynnerhet ha ej sparat dem. Kejsaren och kejsarinnan reste den 30 Maj ill Rouen för att utdela pris vid ett landtoruksmöte der. Festligheter komma att vanas, skrifver en tidning, bland annat komner att å Stora teatern gifvas en extra representation af Le Menteur. — Ah, tillägger idningen, quelle bonne chose! Det olyckliga anningsvittnet Machelard, som i det längsta völl i sig och sade att hr Såe sagt Vame och cke Part, har på kuppen förlorat sitt ärliga amn; han kallas nu allmänt för Macheame. 7 Vi omtalade för någon tid sedan, att på Burgteatern i Wien gifvits ett skådespel i t akter med titeln Maske för Maske oder sustav Wasa,. I en Wienertidning finna i nu en redogörelse för detta styckes inneväll, lemnad af den bekante teaterförfattaen Heinrich Laube, och vi tro oss göra våra are ett nöje genom att låta dem se hur kädespelets diktare, hr Bernhard Scholz, ippfattat den svenske reformatorn och hans amtid. Vi låta hr Laube ha ordet: . Vi befinna oss således i Sverge och på lottet Grip, som bebos af familjen Gyllentjerna. Denna familj består af brodern Nils ch hans systrar Anna och Fredrika. Det ir afton; solen är i nedgången och Annä beedsagar denna solnedgång med betraktelser, lem vi dock ej förstå. Brodren Nils komner in och af samtalet med systern får man eta, att familjen hyllar Gustaf Wasa, ehuru andet befinner sig i danskarnes våld, och huru den yngre systern älskar en dansk offier, Oskar von Sparre, som vistas på slottet. nästföljande scen tager han afsked af sin Iskade och äfven af oss, ty man återser hoom först i pjesens sista scen och då yttrar an ej ett ord. En kusin till familjen, med amnet Hans v. Bonde, bli vi också bekanta red; för styckets handling har han ingen nnan uppgift än att mot styckets slut frammna ett bref, hvilket han dock låtit taga rån sig. Denna senare omständighet har: ock ingen annan effekt, än att Gustaf Waws omgifning får erfara, att adeln i Westerötland är tillgifven Wasa-slägten och ej ansksinnad, något som Gustaf Wasa emelrtid redan erfarit från annat håll. Denne ans von Bonde fyller dock en originel uppft: han är en trogen kopia af John eller anoac alotaff från tame 45ll 42 rg i