Så snart de voro utgångna, tog madame de Malbois åter till ordet. Tro icke, sade hon till tant, att jag klandrar mademoiselle Merquem för excentriciteten i hennes klädsel. Jag kunde bara icke säga allt, så länge flickorna voro inne Men det är en sanning att jag lider af obetänksamheter hos en person som jag håller af och som jag anser ganska aktningsvärd. oaktadt allt förtal. Om hon ej begår någon annan obetänksam het, återtog tant, än den att utsätta sitt lif eller åtminstone sin helsa för att rädda skeppsbrutna, tillstår jag att jag icke eger ert mod att derför klandra benne. Jag finner, började madame de Malbois att ni icke hört omtalas historien med barnet. Berätta den då, sade tant litet snäft. eftersom ni tycks hafva så god lust dertill För min del önskar jag höra den af de skäl, att jag är säker på att deri finna ytterligare ett skäl att beundra henne. Ja, det är egentligen ingenting att berätta emedan man ingenting vet. Canielles befolkning talar så olika om saken. Det säkra äl emellertid att mademoiselle Merquem under en stormig natt lär i egen person ha räddat ett litet vackert barn, hvilket hon derefter lemnat till någon af bönderna, der det vårdas på det allra ömmaste. Den höga borgfröken går sjelf alla dagar och ser om det och ämnar, efter hvad det påstås, taga det hem till sig, adoptera och uppfostra det, hvari hon för resten gör ganska orätt, alldenstund det kommer att sätta en stor fläck på hennes hittills oklanderliga rykte. Hvarför det? frågade jag med den enfaldigaste min i verlden, emedan jag derigenom ville tvinga den värda frun att ännu oförställdare yttra sin mening. Och det frågar ni! utropade hon lifligt. Begriper ni då icke att detta barn, uppfiskadt från hafvet, lika gerna kunde ha kommit landvägen... från Schweiz eller Italien t. ex.? Dess ålder öfverensstämmer tyvärr alltför väl med en längre resa som Celle för en tig år sedan företog sig.