Aftonbladet – 5 juni 1868, sida 2

Mademoiselie Merquem ). Roman af George Sand. Öfversättning af Lea. ANDRA DELEN. Under det jag med ifver uppgjorde min krigsplan, undföll mig en sak, som jag först då kom ihåg, när jag nästa gång träffade Montroger: jag hade gjort orätt i att dölja för honom det personliga intresse, hvarmed jag deltog i hans förtroenden. Det är väl sannt att jag kunde häri handla efter godtycke — åtminstone skulle mängden döma så — men jag tänkte i alla fall nu begagna mig af hans meddelanden, bedraga hans förtroende och göra mig till nytta hans misstag, med ett ord: förrädiskt beröfva honom den sista illusionen i hans lif. Det var icke utan att jag kände samvetsqval, men jag rod allt för att invagga dem till ro. ade väl jag begärt hans förtroende; hade jag framlockat hans berättelser? Visst icke! Jag hade beskedligt deltagit i hans bekymmer, egentligen på det beqväma viset att jag afhört honom med uppmärksamhet och utan att ens ge honom ett enda råd. Det var tvärtom han, som, anande kanhända hvad som föregick inom mig, gifvit mig alldeles af sig sjelf denna uppbyggliga skildring af sitt öde, troligen i afsigt att derigenom nedslå mitt mod. Att han ej var listig af naturen, må Gud veta, men kärleken lär 083 let hvar den konsten. Hvad mig sjelf angick, tänkte jag alls icke utspionera honom och undvek af detta skäl att ingå någon närmare förbindelse med honom. Jag erkände för mig sjelf att detta beslut kom väl sent; att jag redan låtit bonom gå alltför långt i vältalighet och att jag borde hejdat honom i tid. Men det hade Tommit öfver mig så oförväntadt, att jag icke hann 4 q Enr 113, 116, 119, 121—123; 126 och