Aftonbladet – 5 juni 1868, sida 2

fatta något slags beslut. Måhända skulle en dag komma då han alls icke skulle nöja äg med en dylik ursäkt, hur antaglig den äfven syntes mig. Vi skulle kanske då utkämpa en strid på lif och död — nåväl! iden att våga mitt lif för att rättfärdiga jig inför mig sjelf häfde alla mina betänkligheter. Ju flera allvarsamma följder mitt beslut kunde medföra, dess mera berättigadt syntes det mig. Emedan tant åtagit sig att för söndagsaftonen lemna plats i sin vagn åt några mer, erbjöd mig Montroger att åka hos honom. Vi hade icke farit en fjerdingsväg förrän han frågade mig hvilka betraktelser jag gjort öfver den kärlekshistoria han berättat mig. Inga alls, svarade jag något tvärt. Jag ser deri en af de händelser, dem man måste tillskrifva ödet, emedan förståndet icke kan förklara dem. Det vill säga att ni finner mig vara en riktig dåre, som ännu icke är botad? Ingalunda. Det är tvärtom min tro att ni är fullkomligt kurerad för er passion, fast ni plågar er sjelf med att oupphörligt betrakta det ärr, som den qvarlemnat. Om mademoiselle Merquem är sådan som pi beskrifvit henne, skall hon aldrig förändra sitt uppförande hvad er angår. Mottag då icke hennes vänskap som en nödfallsgåfva, utan som en skatt, åt hvars egande ni är förtjust. Men om detta icke är er möjligt — nåväl! antag då att ni är en lekboll för ett oundvikligt öde. Det har jag antagit för längesedan; jag vet ju, att jag är hemfallen åt en förfärlig dröm, att jag är offret för en fix ide...s Bör en man af er ålder och ställning tillstå det? Ett sådant medgifvande är detsamma som att fegt underkasta sig Det der var en sträng lexa! jag finner att jag gjort dumt som öppnat mitt hjerta för er. Men hvarför har ni också frågat mig, min herre, hvem bad er om det?, Hvadl har jag frågat er om något?å Det nästan förefaller mig så.