Mademoiselle Merquem ). Roman af George Sand. Öfversättning af Lea. FÖRSTA DELEN. År hon då svårare mot er än amiralen var mot mig? Det vore orätt att påstå. Ett enda ord af mig lugnar henne vanligen; den minsta uppoffring gör henne tacksam. Ni kommer mig att rodna då ni sålunda gör jemförelser; men — jag har icke er ståndaktighet... och dessutom — jag vet icke om denna var så mycket att beundra när jag rätt tänker på saken. Min mor vill att jag skall afsäga mig mina nöjen; er farfar fordrade att ni skulle uppoffra er egoistiska ensamhet och detta tyckes mig just icke så lika. Ni gat minsann icke vika, ni! Ni var visserligen fullkomlig i undergifvenhet, sublim ier mildhet, men obeveklig som klippan, och er farfar gick bort utan att kunna rubba denna klippa en hårsmån. Jag är häftig och föga angenäm i mitt sätt. Orättvisa retar mig och min förargelse uppväcker i sin tur den sjukas; men på det stora hela taget underkastar jag mig ändå mitt öde och ger med mig. Jag ger er nu mitt ord på att jag fullständigt skall underkasta mig, ja, till och nied gifta mig med någon rik salongsdocka. om detta kan rädda min mors lit. Och sedan. Celie, vet jag verkligen icke hvem af oss båda som bäst uppfyllt sin pligt, ni eller Åag. Det mä ert eget samvete atgöra.n Mitt samvete är lugnt numeran, svarade ) 50 A. B. ur 113, 116, 119, 121—128.