, OB, UJ MUREN, DVI OMDA MAMV burit före 1860. Man ville endast någotinskränka och modifiera det fordna skyddssystemet, och man framställde det sålunda förmildradt för Frankrike, som man föreställde sig ännu vara intaget i detsamma. Det hade till och med under debatten förmärkts en skymt af åtagen förpligtelse, som öfverraskat och bedröfvat de liberala. Till svar på de protektionistiska talare, som begreto det Eldorado, i hvilket, efter deras förmening, landet för icke längesedan lefvat, under det skyddssystemet, konstmessigt förbundet med förbudssystemet, der enväldigt regerade, hade handelsministern yttrat, att regeringen icke skulle skrida tillbaka. Detta var godt och väl; men bredvid protektionisterna, som voro förtviflade öfver att vara eller tro sig vara förda till stränderna af Babylons floder, stodo de liberala, som sade: Det medelst traktaten gjorda experimentet har fullkomligt lyckats; man måste således gå vidare. Handelsfriheten är framtidens lag. Tagom åter ett steg framåt för att närma oss denna bättre framtid. Handelsministern hade, det måste medgifvas, i hög grad förbryllat dem som nyss förut voro hans vänner. Han hade svarat dem: Nej, regeringen skall icke skrida tillbaka, men hon skall icke heller gå vidare framåt. Regeringen befann sig således, enligt ministerns medgifvande, i samma ställning som den skulpterade charen öfver Louvrens hufvudport, som drages af två kraftiga springare åt höger, af två icke mindre starka åt venster, och som hvarken kommer fram eller tillbaka. Hon är dömd till evigt stillastående. En sällsam belägenhet för en regering, som tagit framåtskridandet till valspråk. Sådan var ställningen då hr Rouher tog ordet. Vid ljudet af hans röst förändrades den helt och hållet. Han behandlade och löste på det mest tillfredsställande sätt åtskilliga sifferfrågor, som voro oafgjorda, och han bevisade hr Pouyer-Quertier, att han, hänförd af sin vältalighetsifver, hade tagit siffrorna på en sida i stället för siffrorna på en annan. Han beriktigade de af hr Thiers uppställda beräkningar. Han tog i skärskadande frågan om införselslicenserna och ställde den på sin rätta ståndpunkt; han dolde icke att det nyligen utfärdade dekretet hade från maskinbyggarnes sida framkallat fiendtlighet och föreställningar; men han tillade att regeritigen hade vändt sin uppmärksamhet åt detta håll; att den princip, som låg till grund för införselslicenserna var fruktbringande för vårt nationella arbete, och att den teeri om den utförda varans identitet (som sökt göra sig gällande i det nya dekretet) skulle tillintetgöra den. Genom dessa försäkringar lugnade han de industriidkare af första rangen, som hotades med att se sig beröfvade sitt arbete under det vågade förebärandet, att det nationella arbetets sak derigenom skulle gagnas. Man har således anledning tro, att det nya dekretet skall efterföljas af ett annat dekret, som återgifver industrien dess misskända rättigheter. Statsministern bevisade med stor framgång den beundransvärda makt vår industri ernått. Han fästade uppmärksamheten på ett faktum, som hittills icke blifvit af någon framhållet: Frankrikes utförsel till europeiska länder öfverstiger för närvarande sjelfva Englands. Den öfverstiger den sistnämnda med 700 millioner : — 2 milliarder 300 millioner, mot 1 milliard 600 millioner. Är det i betraktande af sådana fakta, som vi kunna låta oss ledas af råd, dikterade af räddhåga? Då vi, genom att fullfölja den liberala vägen, äro säkra, för så vidt det förflutna svarar för framtiden, att täfla med Englands handel i hela verlden, skulle det vara möjligt, att Frankrike skulle återgå under oket af den protektionistiska regime, som för icke längesedan, enligt den lyckligt inspirerade talarens oråt sättömde landets förnämsta fruktbarhetskällor? Efter en sådan framställning föll hr Rouhers konklusion af sig sjelf. fan lät handelsfrihetens namn ljuda under Palais-Bourbons hvalf. Han framböll den såsom bestämd att blifva grundlagen för de civiliserade folkens förhållanden till hvarandra. Dermed slöt han sitt tal, och dessa ord mottogos af lagstiftande kåren med bifallsyttrinvar. Från detta ögonblick förefinnes således icke längre något tvifvel. Frihetens princip utgör grundvalen för Frankrikes kommersiella politik. Vi hafva definitivt beträdt denna väg. Ar det dermed sagdt, att regeringen skall gå prådstörtadt framåt? Nej, det är icke brådstörtandet som framåtskridandets vänner tillstyrka henne. Det är ett bestämdt, fast, men varsamt framåtgående. Man skalliakttaga all den botsamhet, som omständigheterna påkalla, men man skall gå framåt. Man skall omgifva sig med offentlighetens jus. Man skall anställa undersökningar. Man skall framkalla öfverläggning och motsägelse. Man skall omvända de tvekande och man skall förändra föråldrade föreställningar. Sinnena skola sålunda hastigt omvändas, och, astän varsam, skall regeringens gång icke olifva långsam. Annu några sessioner sådana som den 19 och 20 Maj, och vi skola befinna oss på samna punkt som England, der den protektioistiska opinionen för närvarande är utslockad och lefver qvar endast i minnew Den berömde författaren afslutar sitt bref ned några ord om de försök som gjordes, och vilka hfligt påminna om förhandlingarne vid len svenska riksdagen om den s. k. klämnen i yttrandet om franska traktaten, att örmå hr Rouher att afgifva ett löfte, det ulltaxan hädanefter aldrig skulle förändras itan lagstiftande kårens samtycke — ett yrande hvilket hr Rouher förklarade vara strilande mot konstitutionen och som han derRN EARL BENA TON BANER BER SÄND PAN, TPS NN MORSE APTT