handling, trohet i lif och död, skulle ni icke kunna hålla ett sådant löfte! Jag flög upp som en frigjord fjäder och tog ett steg emot henne, beredd att med ifver aflägga den ed, hon ej trodde mig om att kunna hålla, men hon betraktade mig med så mycket allvar, att jag blef förbluffad öfver min hänryckning. Hennes blick var icke en qvinnas, som väntar sig ett ljuft om ock bedrägligt smicker, den var som en samvetets domare, hvilken tycktes säga: Tag er i akt tör hvad ni tänker svara!, Jag studsade och sjönk tillbaka på min stol, förkrossad af hennes klarsynthet och förargad öfver hennes tvifvel. Jag kände mig besegrad One ntogs af harm både mot henne och mig sjelf. Ser ni! sade hon med ett mildt småleende, som nästan tillintetgjorde mig, ser ni att ni aldrig haft för mig den känsla, som jag fordrar hos herrskaren öfver mitt öde. i må således icke undra öfver att jag föredrar att lefva ensam, då jag icke ens hos den, jag hittills mest högaktat, kunnat finna kärleken sädan jag förstår honom. Hvar och en har sitt begrepp. En del qvinnor älska att tåla, att strida, att kämpa med ödet om sin lycka. Andra sakna alldeles denna kraft. Mera rädda, emedan de äro mera blygsamma, fly de faran och kunna icke inse att det är deras pligt att ge sig in i en strid, der dyipnan nästan alltid blir den öfvervunna. Mä det då förlåtas mig om jag tar mig i akt tör en käriek sådan som verlden gillar och stadfäster och, hvad er sjelf beträffar, sa gif icke detta heliga namn åt den känsla pi pastar er hysa för mig, I början var denna endast en -ungdomsfantasi, utan vidare sars och eftertanka. Efter mitt afslag upplöste sig er känsla i en bitter förtret. Ni kom sedermera tillbaka under en tid då jag var