Exercis och folkbeväpning. Då insändaren H. Rb i gårdagens Aftonblad ånyo uppträdt med ett svar till undertecknad, torde jag få yttra några, som jag hoppas, slutord. Att vidare afhandla frågan om den taktiska enhetens lämpligaste styrka synes vara utan ändamål, då hvad insändaren anfört svårligen kan anses innebära någon bevisning i sak, och ej heller torde intressera allmänheten. Oaktadt det rätta i en fråga sådan som denna visserligen ej till fullo kan bevisas, torde hvad jag anfört vara tillräckligt för att bilda en åsigt i ämnet, hvarföre jag tillåter mig hänvisa till Aftonbladet för den 15 April samt 15 och 16 Maj. Finnes vid bestämmandet af bataljonens lämpligaste styrka anledning till tvekan, så är atminstone detta ej händelsen i afseende å exercispedantismen. Dess förderflighet förringas ingalunda genom några antydningar, att den numera ej vid regementsmötena florerar. En kritik föröfrigt af ins. senaste artikel, hvars glanspunkter liksom den föregåendes utgöras af sådana tillmälen, som okunnighet, tanklöshet och taktlöshet o. s. v., skulle leda för långt från ämnet. Med anledning af det sätt, hvarpå insändaren uppträdt, vore man frestad att, begagnande en frejdad nykterhetspredikants ord, utropa: sådan ser vår opposition ut. Stockholm den 29 Maj 1868. T. Keyser.