Aftonbladet – 30 maj 1868, sida 3

vägen. Härmed vilja vi ej säga, att vi e önska att den måtte reformeras. Med d tillgångar, sällskapet eger. kan det lättar n vare sig ett nytt sällskap eller en en skild förlävgare åvägabringa en god folk ning. En enskild förläggare kan ej utan upp: offringar, som man ej har rätt att beg åstadkomma nödig prisbillighet. Konstitu. erandet af ett nytt sällskap kräfver mycker förberedande möda och tidspillan; måhänds måste man dock, ju förr esto hellre, beslut: sig dertill, ty den reform, vi antydde, hop. pas vi mindre, än vi önska den. I korthet skola vi framläcga grundd:azer af en plan för ordnandet af en regelbunde fortgående svensk folkläsning, sådan tider behöfver och fordrar den. Vi taga dervic hänsyn till såväl den norska som den dan ska folkläsning, vi förut omtalat, hvilka förening synas oss framställa en förträffli lösning af problemet. Allt sådant, som a tingen egnar sig attframställas i kortare afhandlingar eller ock berör ämnen, som jus vid en viss, gifven tidpunkt borde bely skulle inrymmas i en periodisk skrift. bundet utkommande, med åtminstone et! häfte hvarannan månad, skulle den härigt nom både erbjuda nödig omvexling och tillika på ej alltför långt tidsafstånd följa och sam manfatta de tidens företeelser, hvilka d skulle hafva till hufvaduppgift att låta I ren fatta i deras sammanhang och kontivnitet. Dertill skulle i tilläggshäften, eller huru man eljest vill benämna denna jemnlöpande serie, upptagas allt sådant af större omfång och af tidsförhållandena mera oberoende intresse, som ej finge plats i tidskriften Men i denna andra serie borde man ej, så som i den norska Folkevennens, tilläggshäften, meddela blott särskildt till folkläsning utarbetade, direkt undervisande skritter af historiskt, ekonomiskt o. s. v. innehåll, utan ock, enligt förebilden af den danska Folkelesning,, urval ur särdeles den vitra national. litteraturen. Hvad tidskriftens stående eller rättare sagdt, periodiskt återkommande innehåll vidkommer, må framhållas, att man der, i enlighet med den norska förebilden, efter hvarje riksdagssessions slut borde finna öfversigte af representationens verksamhet, samt vid hvarje års början en pragmatisk sammanfattning af det förflutnas tilldragelser. Vidare skulle för hvarje år en kort jemförande öfverblick af de kilda Jandstingens förhandlingar väl försva sin plats. I öfrigt skola vi endast påpeka en verklig guldgrufva att hemta ur för hvem som vill, ej blott välment utan förståndigt, verka för god folk. läsning, nemligen vår officiella statistik — ett material till populär bearbetning, som med den mest oförklarliga blindhet förbisetts stan mytiska sällskap, som påstår r onyttiga kunskapers spridande. Det borde ej behöfra åter och åter inskä att här framförallt kommer an på att väcka och gifva näring åt usten, det sje samma kunskapsbegäret. Man skall as bättre än genom framstä äderneslandets statistiska förhållanden, med sidoblickar, i hufvudpunkterna, på grannländernas och de stora kulturfolkens. -Hvaroch en, som eger någon psykologisk insigt, vet väl hvilken på samma gång tillfreds ile och eggelse det medför, att genom läsnin finna egna spridda iak Iser och kunskaper ordrade, fullständigade och härmedelst bragta under en ny belysning. Ett sjelfförvärfvadt, men ännu ej af refle: genomarbetadt och ordnadt kunskapsmaterial eger den uderade mannen af folket t. ex. om våra näringar; gif honom då en redig öfversigt af en näringsgren — dess nuvarande ståndpunkt jemförd med andra länders, dess utvecklingsgång m. m. — och det ger sig sjelft, att detta skall för den ostuderade, men med sissa genom avtopsi för värfvade förkunskaper utrustade, aren i vida högre grad ej blott medföra ö adt kunskapsförråd, utan ock utvpckla den formella eller förständsbildningen, än hvad någonsin kan förväntas af framställningar omämnen, de vare hur intressanta som kelst, om hvilka han förut ej eger någon kännedom och hvilka förefalla honom främmande och yttiga. Vill man motverka fördomar, missepp, dåliga arbetsmetoder och dylikt, så vinnes detta syftemål bättre, när i sammanhang med den historiskt-statistiska sidan af inmet äfven vederbörligen redogöres för den ekniska, och sådana för! bättringar, som veenskap och erfarenhet gj gifvit vid handen, helt enkelt omtalas, än genom något som helst dognatiskt predi ande: så skall du göra, . och så skall du icke göra. Det torra mo let duger lika litet på detta område len — sedlig; ga och religiösa undervisningens. Pullvuxna menniskor v ja ej behandlas som varn; de ändra i det fallet säkerligen ej naur; återstår således att förändra sättet att — jehandla dem.