Aftonbladet – 28 maj 1868, sida 2

nielle, att dröja qvar der tillsvidare och att vårda Celie med så mycken ömhet, att denna slutligen skulle uppenbara henne sin själs hemlighet. Oaktadt min mor aldrig riktigt kunnat med Celie, gjorde hon dock mig till -viljes, men hon blef icke mottagen. Mademoiselle Merquem låg till sängs och Bellac, som var.i förbund med läkaren, hade: sagt att hon skulle sofva. Såvida hon ej skulle duka under, var en fullkomlig stillhet på några dagar nödvändig, påstod han. Tredje dagen derefter gick min far sjelf dit för att efterhöra hennes tillstånd. Man hade måst ge henne opium för att få henne att sofva. Jag väntade ännu tvenne dagar och gick sedan dit för att höra hur det var, men — döm om min förvåning då jag fann henne vara bortrest! Ja, bortrest tillika med Bellac, en gammäl tjenare och en gammal piga. Då hon uppvaknat från sin onaturliga sömn, hade hon varit ett rof för den häftigaste nervretning. Man hade då ett tu tre packat, rest till närmsta jernvägsstation, tagit vägen åt Paris utan någon vidare förklaring och utan att, som det tycktes, ha någon bestämd resplan. Jag begärde att få tala med läkaren. Det ir på min ordination hon .begett sig af, sade lenne, och jag tror det var gänska klokt. Hon gret icke, hon tycktes icke svag elier örkrossad pa något sätt, men jag fruktade en arts öfverspänning,som kunde sluta med galenskap. Jag har således föreskrifvit ombyte af luft amt rörelse och förtröelse. — Bellac har gewm nägra rader underrättat mig att hon edan är nagot bättre. De resa först till talien; derifrån till Schweiz och sedermera kola de fara genom hela Tyskland. Om män ill lyda mitt räd, skall hon ej komma tillaka förrän om ett par tre år. (Forts.)