Mademoiselle : Merquem ). Homan af George Sand. Öfversättning af Lea. FÖRSTA DELEN. Hvad eller huru mycket hon vet, kan jag icke bestämdt säga och ej heller skall ni sjelf någonsin få reda derpå, så rädd är hon att förråda. det, men mr Bellac säger ofta: jag kanicke lära henne någonting mera; hon är icke längre en elev, hon är en medtäflarinna. N Då jag återsåg henne var hon en femton, sexton år. Min far, en utmärkt sjöofficer, hade varit hennes fars intime vän, och amiralen höll. således mycket af mig och följde med stort intresse mina företag, samt hade bestämt: åt mig sin älskade Celies hand. Sjelf var jag emellertid okunnig om min lycka, och ehuru jag fann Celie ftillbedjansvärd skulle jag aldrig haft mod att rikta mina blickar så högt. -Man väntade nu endast på att jag skulle bli Iskad — ack, jag var det redan sedan länge tillbaka, men dolde. efter bästa förmåga mina känslor, dem jag aldrig kunde hoppas få besvarade. Då uppmuntrade män mig, man gaf mig till och med ett fast hopp; man sade fig rent ut att min lycka berodde af mig sjelf, och att det endast återstode att söka behaga Celie. Jag blef nästan tokig af glädje då min mor gaf mig dettaförtroende. Jag skyndäde till Celie, jag kastade mig för heones fötter. utan att kunna frambringa ett ord. Jag tyckte också att mina tårar och min sinnesrörelse ) 8p ÅA; B, mr 118, 116; 1.0 och 12.