Aftonbladet – 27 maj 1868, sida 3

SE RRET EU UY TRA RENBERG URSRTATOKBVO BER UREVIKIG REL VA förfallit. UTRIKES. FRANKRIKE. Den 20 dennes fortsatte senaten debatten i undervisningsfrågan. Kardinal Donnet gjorde en dyster skildring af den materialism och ateism, som skall ha innästlat sig i undervisningen; han uppmanade senaten enträget att rädda staten genom att rösta för petitionen. — Quentin Bauchard, som talade emot petitionen, framdrog en mängd fakta och dokumenter för att bevisa, att petitionen starkt öfverdfef. Universitetet hade hittills icke anstiftat det ringaste ondt, ja, på ingen tid hade religionen hållits i sådan aktning som nu, och kyrkans tjenare ha aldrig vunnit så mycken ära och så många utmärkelser som nu; Öfverallt bygde man och reparerade kyrkor, kapell och kloster, och aldrig hade kyrkorna varit mera besökta än i våra dagar. Han ville, att .man skulle vara rättvis mot universitetet, som förvärfvat sig stora förtjenster. Han ansåg det icke heller tillständigt, att man genom att till regeringen hänskjuta, petitioner skulle säga till henne , att hon för. summat landets moraliska intressen, isynnert som man i en annan sal för närvarande ökte genomdrifva ett beslut, för att förklara ; r henne, att hon förstört de materiella in; ; tressena. — Kardinal Bonnechose sökte härefter ådagalägga, att det franska universitetet i sin majoritet hyllar ateismen; för detta ändamål uppgifver han ett antal af professorer ) hållna föreläsningar och författade böcker, , hvilka befinna sig i händerna på studenterne. , Hvart taga då, utbrister kardinalen efter ; dessa citationer, hvart taga då den katolska 4 religionens läror vägen. Hela bibeln, menj niskans ursprung, arfsynden, återlösningen och , den katolska religionens trosläror ha derige; nom tillintetgjorts i sin röt. Talaren anstäl( ler isynnerhet ett verkligt åtal mot den mej dicinska fakulteten, och förgäfves proteste) sterade undervisningsministern. och Dumas mot påståendet att flertalet af professorerna bestode af materialister. Kardinalen blir riktigt eld och låga, för att till slut rentvå presterskapet fran beskyllningen, att det söker göra !! äfven universifetsundervisningen beroende af ! sig: han lemnar slutligen tribunen efter ett ! skarpt utfall mot nutidens irrläror, beledsa-! gad af de omkring honom sig trängande se-5 natorernes lyckönskningar. Debatten upp! skjöts härefter till den 22 dennes. TYSKLAND. t E 1 j Det tal, hvarmed konungen af Preussen1l sistl. lördag upplöste tyska tullparlamentet, f var, af följande innehåll: 8 Arade herrar af tyska tullparlamentet! I De få veckor, som äro förflutna, sedan jag ) ö härstädes helsade eder välkomna, skola icke li bli utan välsignelse så förden yttre som den inre samfärdselns frihet och för det nationella välståndets utveckling. , Genom det af eder antagna fördraget med Österrike har införseln af vigtiga materialier för fabrikationen och af föremål för förbrukningen blifvit lättad, utförseln af talrika alster af jordbruk och handtverk befordrad och tullföreningens skyndsamma utsträckning till Mecklenburg möjliggjord. Den i sammanhang med dessa traktater stående tarifflagen utsträcker de Österrike medgifna handelslättnaderna till alla länder nästan utan undantag. Fördragen med Kyrkostaten och med Spanien tillförsäkra tullföreningen i begge dessa länder den mesti gynnade nations rättigheter och skola gifva nytt lif åt samärdseln med dem. Den större enkelheten och rörligheten i formerna för tullförfarandet skall komma samfärdseln med alla länder och alla ad delar af föreningen till godo. Införandet aflo likformighet i tobaksodlingens beskattning n skall slutligen medgifva upphäfvandet af ene den inre samfärdseln betungande inskränk-b Ding. f e a a k S a l Gentemot de gynnsamma verkningarne på samfärdselns utveckling, hvilka dessa åtgärder utlofva, står dock farhågan för en icke ä oväsentlig minskning i tullinkomster. Det är en lycklig sammansmältning af de finansiella och ekonomiska intressena, som tullföreningen har att tacka för sin uppkomst och sin framgång. Det uteslutande skyddandet afls det ena af dessa båda intressen skulle för-!k lama dess utveckling. g I alle, ärade herrar, hafven den allvarliga a viljan att hjelpa till att befordra denna ut-h veckling, och om det hittills icke lyckats r åstadkomma ett angifvande af den väg, på! hvilken dessa båda berättigade intressen f låta förlika sig, så hyser jag den förtröstan, s att vid edert nästa sammanträde de förbundna regeringarnes och tullparlamentets förenade bemödanden äfven i detta fall icke skola förfela sin verkan. t Icke, mindre bör jag hoppas, att tyska tull-n parlamentets session, som jag i dag afslutar,!h tjenat dertill, att stärka de tyska stammar-s nas och deras regeringars ömsesidiga förtro-t ende samt att skingra eller dock minska många e fördomar, som ibland stått i vägen för den!e endrägtiga verksamheten af kärleken till dets gemensamma fäderneslandet, hvilken är allajs tyska stammars lika arfvedel; I skolen allajo till hemmet medtaga den öfvertygelsen, att ; v inom tyska folkets helhet lefver en broderlig känsla af sammanhörighet, hvilken ickeln är beroende af den form, som tjenar densamma till uttryck, och hvilken visserligen under sitt stadiga fortskridande kommer att tilltaga i kraft om vi å alla sidor sträfva att ställa i förgrunden det som förenar oss, och att låta träda tillbaka det som kunde edan jag genom den öfverensstämmande och UM et tillkännagifna viljan hos de dertill berättigade lagstiftande myndigheli terna inom vårt tyska fädernesland blifvit I kallad till denna framstående ställning i det-A samma, betraktar jag såsom en hederspligt,si att för de till detta parlament valda repre-n sentanterna-af tyska folket förkunna, att jag d skall handhafva och förvalta den mig öfverI t ä b f lemnade rättigheten såsom ett heligt, af den tyska nationen och dess furstar mig anförtrodt ee med samvetsgrann aktning för slutna fördrag och historiska rättigheter. Icke den makt, som Gud lagt i min hand, utan den rätt, om hvilken jag med mina bundsförvandter och de författningsmessiga reprå