Aftonbladet – 27 maj 1868, sida 2

hålla mig stilla och finna mig hedrad af denna ynnest. Men hvarföre blef denna förmån efter fem eller sex nn sammanträffande mig en ordentlig plåga? Var jag då verkligen förälskad i denna gamla flicka, på hvilken i långa tider ingen vågat tänka med dylika känslor? Visserligen hade jag åtskilliga gånkännt mitt hjerta klappa för unga sköneter, men aldrig så hårdt att det fallit mig in att fria. Var jag således hemfallen åt en verklig passion, för hvilken jag till och med ville våga mig in i äktenskapets labyrint? Jag svarade mig sjelf att allt detta var omöjligt; att föremålet var fem år äldre än jag; att hon hade tiodubbelt större förmögenhet; att hon hyste misstroende till hela det manliga könet; att man hade åtskilligt att 4 om henne och slutligen, att af alla äg — a a tanken på äktenade ju hittills kommit Mig att rysa — skulle detta vara det belkngdaste, det oförklarligaste och troligen det olyckligaste man kunde tänka sig. Hvad var då orsaken till mitt lidande? Sannerligen jag det begrep. Mademoiselle Merquem var icke på något vis kokett. Hon tycktes hvarken veta om eller finna behag i den verkliga öfverlägsenhet alla andra hos henne erkände. Hon såg ibland både ledsen och förskräckt ut då hon ej kunde undgå att märka den beundran som uttalades i mina blickar. Säkert är att hon alls icke uppmuntrade den och att hon i stället hade all möda ospard att afvända och distraherera den. Hvad mer skall jag säga? Det är min sann ej lätt att för andra förklara en sak som ännu ej blifvit riktigt klar för en sjelf. Jag underkastade mig emellertid min passion som oförmärkt tilltog i kraft, trots alla för stök att undandraga mig den. Jag sökte nu