Aftonbladet – 26 maj 1868, sida 3

har å Norrköpings begrafningsplats låtit uppre: en vacker minnesvård af granit öfver hennes a lidna kammarfru Hedv. Mathilda Lundmark, ti minne af 37-årig trohet och tillgifvenhet. .J — Minesvård. Enkedrottning Josefin — Ångkorvetten Thor, kapten O. La gerberg, som en längre tid för undergående af ri paration legat förtöjd midtför Nya varfvet vid Gc TeDorg, gick i lördags till sjös, destinerad till Carl rona. — Våld. A Malmö straffoch arbets fängelse inträffade i onsdags eftermiddag mella Tkl. 3—4 att en fånge, Andersson, öfverföll oc med ett stämjern illa sargade fångknekten Hans Ison å hufvud och hals. Andersson tillhörde ur I der sin frihetstid ett skojarband, som dref omkrin å landet, stal och föröfvade allt slags ofog. N ådömd bestraffning för fjerde resan stöld, har ha under strafftiden uppfört sig synnerligen vildsin samt senast för ungefär ett halft år sedan fåt sitt fängelsestraff ökadt för knifskärning. De ifrågavarande dagen hade Hansson å verkstade tillrättavisat honom för en mindre förseelse sam hotat honom med straff derför. Häröfver uppbrag fattar han stämjernet och rusar på H. under ytt rande, att han då borde göra något för att för tjena straffet. Hansson är illa sårad i hufvude samt fick hela högra kindbenet uppskuret änd: intill benen. Han vårdas å sjukhuset samt tro: om en fjorton dagar ånyo kunna vara återställd oaktadt den starka blodförlusten. (M. N. A.) — Björnjagt. Från Falun skrefs i lördags: Förliden Christi himmelsfärdsdag begaf sig hem mansegaren Anders Björck från Finngärdet, Sund borns socken, tidigt på morgonen och åtföljd a! en annan hemmansegare, Per Källström, ut i der till Finngärdet hörande skog, i afsigt att fångs gäddor eller anna fisk, som vid denna tid af året plägar gå upp i bäckar och mindre vattendrag Komne till en afröjd plats i skogen tyckte sig Björck förmärka ett ovanligt prasslande i närheten, och strax efter det han härpå fästat sin följeslagares uppmärksamhet blefvo de båda varse 3:ne i enitall sittande björnungar, som det ville synas, 4 till 5 månader gamla. De begåfvo sig dock genast ned ur trädet, hvarefter Björck och Källström satte efter dem; men härvid sprungo tvenne af ungarne upp i hvar sitt träd, den ene i en gran och en andre i en tall, hvaremot den tredje tog till flykten inåt skogen. Nu blef det fråga om, huru våra vandrare på lämpligaste sätt skulle åtkomma sin redan till hälften gjorda fångst. De enda vapen de hade med sig voro tvenne yxor, af hvilka den ena var temligen slö, och man fruktade att björnhonan hvilket ögonblick somhelst kunde lockas till stället af. de uppskråmda ungarnes högJjudda skri. Man beslöt sig emellertid för att fälla ikull de båda träden, för att på så sätt gr på ungarne. Detta verkställdes och lyckades fö; träffligt.. I samma ögonblick som granen störtade omkull, kastade sig Björck öfver björnungen och qvarhöll honom med händerna, under det att Källström aftog sin lifrem, hvarmed ungen sedermera fastbands vid foten af eft träd. Då han emellertid skrek och fräste samt icke ville hålla sig stilla, fann man sig föranlåten att gifva honom ett slag i skallen, hvaraf han för några minuter domnade af. Kom så turen till tallen, och då den slutligen böjde kronan mot marken, var äfven Björck tillhands att gripa Nalle JV 2; men för att få något att binda denne med, måste Källström täga strumpebanden af sin med sådana försedde följeslagare, som under tiden höll ungen i famnen. Sedan äfven denne senare blifvit bunden vid ett träd, lemnade Björck och Källström stället för att eftersöka den tredje ungen, men vid närmare betänande öfvergåfvo de denna plan och återvände till le redan fångade ungarne, med HKvilka de deref-t er begåfvo sig till ett i grannskapet varande fäåvodeställe. Vid framkomsten dit dog dock den na af ungarne, antagligen tillföljd deraf att man mundit för hårdt om halsen på honom. Sedernera såld i Falun för 4 rdr 50 öre har han, tillammans med skottpenningarne, inbringat sin banenan 54 rdr 50 öre. Den efterlefvande ungen ankom i går hit till staden, hvarifrån han dock relan återvändt till Sundborn, för att, i sällskap med ågra jägare, söka locka familjens öfriga medlemnar i förderfvet.