T tjust. Och på hvad sätt har du ändtligen upptäckt detta? (Forts.) BEMREDSTNEOS ROSAS OSSE (Insändt.) Till Signe. Tack, hulda Signe! för hvad skönt jag njutit, Jag har det troget i mitt hjerta slutit. Ack, när jag hör dig qväll från qväll Din kärlek sjunga rörd och säll Jag ville Faust, ja, sjelf Mefisto vara För att ibland på suckarne få svara, Och som Alice! — hur kan Robert väl ställa Bredvid din sida någon Isabella? Ej hon, men du hans trogna brud bör vara, Som honom frälsat har ur synd och fara. Och Valentine! hur säll Nevers, Som en minut din brudgum är, Och för en blick, ett famntag bara, Som Florestan jag ville fånge vara, Ty såge jag ej blåa himlen mer, Jag såge den, som i ditt öga ler. Hvem ville ej Taminos prof bestå, Fick han med dig dem genomgå? Din hand i min, din blick min stjerna Ej med dig blott, men för dig gerna Jag ville alla pröfningar bestå Och genom eld och lågor gå. — Och sjunger du om Nordens vår, Kristallen fina, sjutton år, Och om Convaljerna i skogen, Och Lilla Anna, kä. och trogen — Mitt hjerta då af stolthet slår, Det känner djupt, att du är vår. Och sjunger du i fjerran land; Vid. Seinens eller. Weichselns strand — Du, Sverges barn, om Sverges land Du också sjunga skall ibland Och aldrig fjerran eller när Förgäta hur du älskas der.