listor, på hvilka alla, stora och små, rika och fattiga, män och qvinnor, finge tillfälle att teckna bidrag. Till kringbärandet af dessa listor, som skulle afslutas den 5 Juni, grundlagens årsdag, utbad han sig studenternas biträde. UTRIKES. FRANKRIKE. Såväl i senaten som i lagstiftande kåren pågå heta strider. I lagstiftande kåren är det, såsom bekant är, protektionisterna och i senaten ultramontanerna som rycka fram till stormning, på förra stället mot Rouher, Ipå det senare mot undervisningsministern IDuruy. Den 19 dennes började nemligen senaten diskutera en petition af Giraud, gående ut på att i de katolska intressenas namn fordra frihet för den högre undervisningen. Två talare uppträdde: Dupin mot utskottets förslag att lägga petitionen till handlingarne och Sainte-Benve i motsatt riktning. Tre kardinaler ha anmält sig att tala, och äfven erkebiskopen af Paris kommer att anfalla Duruys liberala tendenser i undervisningsfrågan. uruy ämnar sjelf försvara sig, biträdd af sin generalsekreterare Robert. Oberäknadt Sainte-Beuve kan han räkna på understöd af Quentin Bauchart, Michel Chevalier, Lagutronniere, Bonjean, de Royer, Rouland och Bouley de la Meurthe. I lagstiftande kåren upptog Rouher ofvannämnda dags hela plenum. fans tal sysselsatte sig hufvudsakligen med sifferuppgifter. Han förklarade, att han skulle skärskåda två frågor: 1) den, huruvida 1860 års handelsfördrag skadat nationalindustrien, och 2) hvilka orsakerna äro till dån kris, som nu råder i Europa. Han undersökte den 19 dennes endast den första frågan, och hann icke en gång sluta denna. Hans tal, som var praktiskt i sina minsta detaljer, vederlade Pouyer Quertiers och ådagalade på ett segrande sätt förtjensterna i regeringens handelspolitik. Följande dagen afslöt han sitt anförande, som upptog äfven nästan hela detta plenum. Han förklarade bestämdt, att regeringen aldrig skulle samtycka till handelsfördragets upphäfvande. Beträffande kejsarens prerogativ att bestämma tullsatserna — ett prerogativ, som skarpt anfallits såväl af Thiers som af Pouyer Quertier — tillkännagaf han, att detta privilegium hädanefter skulle utöfvas i samråd med nationens representanter. Efter några anmärkningar af Jules Simon, gående ut på att fordra politisk frihet sasom ett oundgängligt bihang till handelsfriheten, beslöt lagstiftande kåren med stor majoritet att rätt och slätt! lägga petitionen till handlingarne. Kejsaren kommer att resa till Rouen den 31 dennes, och det tros att han då skall yttra sig rörande frihandelsfrågan och handelsfördraget. Rouen är Pouyer-Quertiers fädernestad, och det är isynnerhet dess intressen denne deputerade försvarat i lagstiftande kåren. Somliga påstå, att kejsaren till detta tillfälle spart det fredstal man väntade sig få höra i Orleans. ENGLAND. Hufvudsakliga föremålet för underhusets diskussion den 18 dennes var den skotska reformbillen, och huset skulle för detta ändamål konstituera sig till komite; men innan detta skedde, led regeringen ett nederlag. Hon hade, såsom man torde erinra sig, velat föröka de skotska parlamentsmedlemmarnes antal på det sättet, att underhusets hela medlemsantal skulle ökas. Deremot hade genast betänkligheter uppstått, och Baxter, liberal medlem för Montrose, föreslog nu, att i stället för en dylik absolut tillökning af medlemmarnes antal skulle tio engelska köpingar med mindre än 5000 invånare till Skotland afstå rättigheten att välja representant. Mot detta förslag uppställde sir R: Knightly (konservativ medlem för Northamptonshire) det amendementet, att de engelska köpingar, som hade mindre än 12,000 invånare och skicka två representanter till parlamentet, skulle afstå den ene åt Skotland. Öfver dessa båda förslag uppstod en kort, men ganska liflig diskussion. För Baxters förslag kämpade oppositionen under Gladstone, för Knightlys amendement regeringspartiet, sedan. Disraeli förklarat, att han ansåg detta såsom det mindre skadliga af båda. Vid omröstningen blef amendementet förkastadt med 217 röster mot 196 och regeringen således slagen med en majoritet af 21 röster. Disraeli fogade sig utan anmärkning i hvad som ej kunde ändras. Baxters förslag antogs nu, och komitåsessioen började. Men redan vid tredje punkten billen led regeringen ett nytt och så till rida kännbarare nederlag, som hela reformvillens princip derigenom i viss mån kastales öfver ända. Bouverie föreslog nemligen, utt den personliga skattebetalningen icke kulle vara ett nödvändigt vilkor för valrätt. Detta vilkor hade, såsom bekant är, antaits i reformbillen för England såsom oundvängligt.) Förgäfves fäste generalprokuratorn ippmärksamheten på den motsägelse, hvari mderhuset skulle inveckla sig genom ett sålant förslags antagande. Redan efter några ä anmärkningar för och emot skred underuset, som under tiden blifvit glesare, till omöstning, hvilken utföll med en. majoritet af 2 rörster — 118 mot 96 — för Bouveries örslag. Omedelbart sedan resultatet af omöstningen blifvit tillkännagifvet under skalande bifallsrop af oppositionen, steg Disraeli pp och föreslog att uppskjuta med debatens fotsättning, på det att regeringen måtte unna taga sin ställning i öfvervägande efter ederlaget. (Långvarigt bifall af högern.) right fann detta steg af regeringen ganska SR sr rt. ört st Un mmm UI MMMM D så d d se fö (4 m bi la h: te ström, vilda, kraftiga men ändå beherrskade af den, som besvurit dem fram, befann jag mig, jag vet ej hur, invid pianot och, befria t