ningar och utan ett spår till något chroniskt lidande. Hennes friska hy förrådde helsa. Hon var hvarken fet eller mager, hvarken smäktande eller högljudd. Hon var ett harmoniskt helt, begåfvad med ett egendomligt behag, som utvecklar sig i ställningens och rörelsernas regelmässighet, finhet och återhållsamhet. Hvad som i synnerhet fästade min uppmärksamhet var hennes rika och mjukt vågiga hår. I håret spårar jag en del af karakteren: lent som silke, tillkännagifver det mildhet i lynnet; lockigt, antyder det rikedom på och en lycklig sammanhållning i idber. Denva högväxta flicka syntes hafva uppnått den fulla utvecklingen af en skönhet, som var hennc egen. Hvarje hennes drag var förtjusande, utan att man derföre kunde säga att deri fanns något utomordentligt. Det var likasom grundlinierna af ett! vackert grekiskt hufvud, det man öfvergått med stumpf för att förmildra konturerna och blanda med första utkastets alltför regelbundna typ den franska skönhetens mjuka tormer. Detta förmildrande i formen gaf åt ansigtets uttryck ett drag af ungdom och öppenhjertighet, som var outplånligt. Tänderna voro små och framskymtade vid minsta leende, och just det smekande och förtroendefulla i detta leende tycktes mig oemotståndligt. Ett barns själ syntes hafva bosatt sig i en fullvuxen qvinnas kropp. Hon behagade mig så mycket och jag förstod så väl den tjusning, som betagit den stackars Montroger, att jag upphörde att be-ta henne, icke säker för mitt eget öde jde mig med att endast h henne, bestämd önskan att upptäcka en: lucka i detta förstånd, som tycktes alltför! lugnt för att vara fullkomligt; men hon talade föga. Fann hon sig observerad: eller hade hon för vana att vara så der återhållI vå