STOCKHOLM den 25 Naj. Det försvar för presidenten Johnson och ans politik som af insändaren Justus i edagens blad försöktes skall helt säkert örfela all verkan på hvar och en som nåorlunda följt de seaare årens händelser i merika och gjort sig i någon mån reda för vad det var striden mellan norden och söern egentligen gällde. Vi skulle också ej terkomma till detsamma, om der ej föreomme åtskilliga med temligen ledig hand tkastade beskyllningar, som tarfva några andglossor från vår sida. Vi skola således j fästa oss vid hvad den ärade insändaren, j utan ett visst förnämt han, yttrar om negermanien, som gör att man icke förmår kilja mellan rättvisans kraf och en falsk lantropi, ej heller vid hans med en medidsam axelryckning afkunnade dom om den tackars Lincoln, denne ädle, men svage nan, som ej förmådde göra sina bättre äsi er gällande, ej heller skola vi rasen att Nordstaterna ej bort, sedan sesern var vunnen, söka förhindra sydstaterna rån att utöfva deras konstitutionella rättigieter,, det vill med andra ord säga, ej skaffa sig sarantiför att den dyrköpta segrens frukter ej lefve helt och hället bortkastade, — allt detta skola vi, som sagdt, lemna i sitt värde. Detta rde är också numera i Amerika så reluceradt, att de gamla slafherrarne sjelfva agt bort dessa fraser med sina förslitna kliäler och lemnat dem åt sina fanatiska beunlrare i Europa att på bästa sätt tillgodoöra. Om presidenten Johnsons statsmannalika handlingar och åsigter skola vi ej heller tvista med Justus, endast hänvisa honom till hvad en auktoritet, som för honom måste ha ett stort värde, nemligen det sydstatsvänliga Times,, många gånger yttrat om just detta ämne. När deremot den värde insändaren inlater sig på personligheternas område och utpekar män, som ett öfvervägande antal af Förenta Staternas folk betraktar som redliga och förtjenta medborgare, snart sagdt som skurkar och odjur, måste vi i sanningens namn inlägga en bestämd och allvarlig protest. Således är först och främst den teckning Justus gifvit af Thaddeus Stevens alldeles icke öfverensstämmande med rättvisa och verklighet. Den, som aldrig så litet följt de amerikanska förhållandena i deras utveckling, vet att denne man, till hvilken det stora republikanska partiet ser upp som till sin chef, visserligen r en man med de mest utpräglade radikala åsigter och en okuflig energi, men tillika en man i hvilkens lif sjelfva hans fiender, i hela intensiteten af sitt hat, ej kunnat uppleta ett enda drag af egennytta. Om en sadan man säger nu hr Justus,, att han längtar utarma en stor del af Amerikas bästa män (sic!) för att — — -— komma i besittning af nå gon del af rofvet. Denna beskyllning är e) blott ogrundad, den är äfven rent af löjlig. Stevens nemligen en sjuttioårig gubbe, hvars själ ännu alltjemnt är lika glödande för det stora mål han uppställt för sin politiska verksamhet: slafemancipationen och slafaristokratiens störtande, men hvars helsa af ansträngningar ä så försvagad att han stapplar på grafvens brädd och måste bäras upp i representanthuset, der han endast med slocknande röst förmår tala. Butler är visserligen ingen person, som i karakte kan jemföras med Thaddeus Stevens, mer att han är uppburen af sina landsmän synes deraf, att han näst denne hade första rummet bland de sju managers, som inför senaten utfört anklagelsen mot Johnson. Namnet Neworleans bödel har visserligen blifvit tillagdt honom, men endast af de ursinniga slafherrarne och deras ej mindre fanatiska anhängare, som ej kunna förlåta honom den fasta hand, hvarmed han unde kriget bibehöll denna vigtiga stad ät unionen. Att Sumner blifvit förvandlad till e blodtörstig tiger, är äfven ett af dessa på ståenden, som för partiifvern äro så ofantlig lätta att göra, men falla sig svårare att be visa. Det sagda vare nog för att visa halten a insändarens utfall, hvilka bort tillbakavisas inom sina gränser, och hvilka ingalunde harmoniera med den af insändaren vald: signaturen. Eget nog äro religionsfrihetsfrågorna fö närvarande på tapeten på flera hålli Europa Hos oss ha de blifvit skjutna åsido, deri ig Ib ag