Aftonbladet – 23 maj 1868, sida 3

; mer af en komedi, torde Morbror Per kunr :Janses uppfylld all rättfärdighet. Personerr läro i allmänhet ej illa tecknade, i alla här I delser klart och konseqvent, utan tyskt grum mel eller sentimentalitet. Och hufvudpersc nen, sjelfva morbror Per, är onekligen e med både godt lynne och ren känsla anlag och utförd karakter. Hr K. Almlöf, sov fått den på sin del, kan visserligen ej i all uppnå sin stora förebild och mästare; me den, som ej sett Deland, tro vi hans sp skall förefalla fullkomligt tillfredsställand Hans godmodighet och oskyldiga glädje å de många förtroendena framhåller hr Alm löf isynnerhet på utmärkt sätt. Fru Swart som Pauline torde dernäst ha den svårast uppgiften att lösa, och hon gör det särdele omsorgsfullt och vårdadt. I Wilhelms, de känslofulle pojkslyngelns, roll har fröke Björklund med rätta tillvunnit sig bifall; ocI hr Lagerqvist i Gärtners förtjenar äfven upp märksamhet för sin följdriktiga och väl tänkt: framställning. Afven öfriga biträdande fylle godt sina platser, så att stycket går jemn och raskt undan. Ett praktiskt resultat aj värde vore det, i fall den förnyade bekantskapen med Benedix kunde föranleda vår k. teaterdirektion att taga den tyska dramatiska litteraturen i skärskådande och åtminstone någon gång med dess alster uppblanda den eljest nog ensidigt franska lägre repertoiren. Nya teatern har med ganska mycken kostnad och smak uppsatt feeriskådespelet Capriciosa, bearbetning efter, Overskou och Arnesen af C. H. Rydberg. Afven detta stycke j någon riktig nyhet: en äldre, något förkortad bearbetning af samma original gafs nemligen åren 1851—54 på Mindre teatern, under namn af Urdur eller Neckens dotter; den var af aflidne fru Jeanette Stjernström. Att stycket numera, trots det i flera hänseenden förbättrade skick, hvari det här ges, förefaller en smula föråldradt, har icke ens vearbetarens kända förmåga kunnat förecomma, emedan detta ej beror på några enkildheter, utan på anläggningen i sin helhet. Dessa underbara skådespel, der sjödrottninsen och onda andar försöka menniskor, äro irsprungligen ett tyskt missgrepp, som sedan ortplantats på andra länders dramatik. ivar och en inser, att den äkta dramatiens fordran på inre nödvändighet i handingen ges till spillo der öfvernaturliga maker godtyckligt och när som helst ingripa i ensamma. Det är, med ett ord, ett rent piskt sagostoff, som sålunda mot sin natur ragits in på det dramatiska området, der et ej har något att skaffa. Capriciosa är ock, oaktadt detta grundfel, så underhålinde i en del detaljer och i närvarande berbetning så lifligt i dialogen, att det kan ses : ed nöje äfven af dem, som på dramatiken Ila något högre anspråk. Der utvecklas iröfrigt ganska mycken elegans i uppsätt! ingen, och till och med elektriskt ljus be-l: ser en smakfull ballett i andra akten. ! land de spelande utmärka sig företrädesvis ! Berndt som den gamle, ärlige sjömannen le Storm, hr Ringh som Petter, styckets : elte, och hr Nordberg som Kackador. f 1 o