flera protester mot parlamentets kompeten — ett sorgligt fenomen, då det uppenbara: Isig äfven i de materiella frågorna, anmärkt Jen ledamot. En annan afrådde parlamente Ifrån att ingå i underhandlingar, som skull bringa de stora partimotsatserna att framträda. Grefve Bismarck svarade: Alla, äfven de sydtyska deputerade, skola gifva mig det vittnesbörd, att jag omsorgsfullt undviki allt, hvad som kunde uttydas såsom en på tryckning eller som öfvertalning. Från mir sida har något sådant icke egt rum. Sydtyskarne kunna lugnt arbeta på genomförandet af sitt program, vi skola icke lägga nåra hinder 1 vägen för dem. En förändring 1 det bestående tillståndet skall blott kunna ske med sydtyskarnes fria vilja, Af cirkulärdepeschen af den 7 September 1867 böra sydtyskarne ha kommit till insigt derom, att nordtyska förbundets politik ger en garanti för söderns sjelfständighet, då de sydtyska staternas fria beslut utgör vilkoret för föreningen. Intilldess det sker skola de i allt lugn underhandla om tullföreningens uppgifter. I det jag å ena sidan vill häfda söderns sjelfständighet, måste jag dock å andra sidan uttala mig emot en obehörig inskränkning af tullpårlamentets kompetens. Allraminst skall en appell till rädslan finna ingång i tyska hjertan. Yttrandet mottogs med starkt bifall. Fredagen den 15 dennes började i Berlin den mycket omtalta högförräderiprocessen mot 22 hannoveranare, hvilka blefvo häktade i fjol såsom värfningsagenter för den såkallade hannoveranska legionen, hvilken sedermera flydde till Schweiz och Frankrike. De anklagade äro till största delen fattiga handtverkare från staden Hannover eller trakten deromkring. Vid förhöret ha de nästan alla förklarat att de voro okunniga om hvad bruk konung Georg ämnade göra af soldaterna. Man antager, att de skola bli fällda, men omedelbart derefter benådade af konungen. Måem. diplom. skrifver: Man berättar oss från Wien, att den artikel från Berlin, som för kort tid sedan lästes i bladet Presse, och hvars föremål var att utbreda den tron, att Preussen och Österrike stode i begrepp att ålägga Danmark det ordnande af slesvigska frågan, hvarom de sinsemellan öfverenskommit, blott varit en ballon dessai, som man efter inspiration från grefve Bismarck låtit uppstiga för att sondera österrikiska hofvets tänkesätt. Af förut anförda grunder ämnar emellertid Österrike icke låta begagna sig af den preussiska politiken till att förvränga andan och betydelsen af pragfredens 5 artikel, som uttryckligen bestämmer afgörandet af sränsfrågan i Slesvig genom ett vädjande till vederbörande befolknings önskningar. Vilare meddelar man oss från Berlin, att grefve Bismarck, i stället för att inleda förtroliga underhandlingar med Österrike, nu ämnar vesvara den sista danska depeschen angåenle slesvigska frågan. Det är omkring två nånader sedan vamarhetten Quaade öfrerlemnade kabinettet i Berlin denna depesch; srefve Bismarck har således haft rundlig tid utt öfverväga och förbereda sitt svar. ÖSTERRIKE. Den stora nationalfesten i Prag hölls i lörlags under ett utomordentligt tillopp af delagare från alla trakter af Böhmen och utan tt den allmänna ordningen på något sätt tördes. Redan dagen förut angafs antälet f de främmande til 10,000. Festtåget, hvilet började kl. 10, räckte kl. 12 till teaterns yggnadsplats, der en stor menniskomassa ade samlat sig. Festtalet hölls af d:r Stadowsky. Han började med att tala om det örtryck, som i sa lång tid hade hvilat öf-. er det czechiska folket, men som icke skulle ringa det att duka under. (Tusen stämmor pprepade: ,aldrig duka under!) Derefter ramhöll han Böhmens statsrättliga fordrinar och landets hopp om att kejsaren skulle åta kröna sig till konung af Böhmen. Taets öfriga innehåll rörde sig om teaterns beydelse för nationen och slöt med slavaro ör czechiska nationens hjeltar, Huss oc iska. Efter detta tal verkställdes de iprorammet föreskrifna hammarslagen på grund. tenen af Palacky, -Rieger, borgmästaren Jlaudy, grefvarne Clam-Martinitz, Harrach, urkynje 0. s. v. under kanonskott och afjungning af nationella sånger. Både till sydlaverna och till polackarne och ruthenerna i ralizien hade talrika inbjudniagar blifvit utirdade. Ståthållaren och militärguvernören Prag deltogo icke i festen. ; Från Wien skrifves till Kölnische Zeitung: siskopen af Linz har för österrikiska regeingen förklarat, att han måste omer lyda rud än menniskor,, och således förbehåller an sig att i afseende på den nya grundigen få pröfva om och huruvida denna strier mot den gudomlina viljan, i hvilket ul han naturligtvis icke tänker lyda den. HOLLAND. l En korrespondent i Luxemburg skrifver till ölnische Zeitung, att alla fästningsverken erstädes ännu stå qvar orörda, och att storertigdömets regeringinskränkt sig till attjföröra stadens fyra befästade portar. Tidninen Libertå tror sig veta, att England i de akters namn, som undertecknat 1867 års ondonfördrag, vidtagit mått och steg för tt förmå storhertigen att rasera fästningen. i RYSSLAND. Inom de högre samhällskretsarne har upp-lf ickten af en mängd förfalskningar i Kiews li rkiver väckt ofantligt uppseende. I Noomber förlidet år visade sig, att talrika förIskningar hade blifvit gjorda i arkivets icker för att skaffa adelstitel åt familjer, m icke ega det ringaste anspråk derpå. n tjensteman af polsk nationalitet, på hvilen den första misstanken föll, blef genast iktad och tillstod att förfalskningen af ckivböcker i staden Zytomir verkställdes ntaf handtverksmessigt. På grund af denna ;kännelse nedsattes derstädes en kommis-li on, hvilken har att granska samtliga böc-3 er i Kiew-arkivet. Kommissionens arbeten . 0 ännu icke på långt när afslutade. Emel-4q rtid har dot redan hlifvit nnndacadt att r —