all del ingenting åt Ernestine! Hon skulle då antingen bli tillgjord eller hänga läpp. Vi skola laga så att hon blir sig sjelf och att hon ingenting misstänker. Godt. Men hvad heter den älskvärda grannen ? Ack, det är sannt, jag glömde säga det... Det är en mycket intressant och mycket märkvärdig person, ännu ung och vacker, sondotter till salig amiral Merquem, mycket rik och mycket excentrisk — det måste medges — men derom kan intet ondt sägas, ty hennes lif är oklanderligt för öfrigt. Hon har en afgjord kärlek för oberoende, och genom värdigheten i sitt uppförande har hon sannerligen förvärfvat sig rättighet att vid trettio ärs ålder lefva som om hon vore sextio. Hon bor för sig sjelf och kommer och gr ensam hvarhelst det behagar henne. Sgentligen kan man säga, att hon blott sällan går bort, tychon har ingen håg att visa sig och Kon älskar deremot ensamheten; Genom att komma till: oss gör hon mig verkligen stor ära, och jag är henne tacksam för det hon skänkt mig sin vänskap redan vid början af vår bekantskap. Går och gäller hon icke för att vara lärd? Hon anses för ett mycket bildadt fruntimmer och somliga tro att hon sysselsätter sig med vetenskäperna derför att hon har hos sig en gammal lärd, med hvilken det är henne ett nöje att underhålla sig. Sannt är, att han är en man, som vet allt, och att man ej kan vara tillsammans med honom en tim utan att lära något; men hvad henne beträffar, nekar hon att hafva del i hans lärda forsknin Hon låter heller aldrig i sitt tal påskina att hon vet mer än andra. Ton är endast ovanlig i ett fall, nemligen deri, att hon ej vill lära känna familjelifvets fröjder, sorger och pligter.