vida icke din granne är alldeles förryckt... Det är just hvad hon är, enligt min tanke. Men tala nu icke om hvad jag sagt. Mamma skulle då banna mig, ty hon hyser stor beundran för den lärda damen och just derför... men du ger mig ju ditt hedersord på att icke förråda mig? Jag ger dig det. Nå, så vet då att mamma beslutit att gifta dig med mademoiselle Merquem. Nu diktar du, kära du. Hur vet du det för resten? Lika mycket! Jag vet att så är, och det kan vara dig nog. ch mamma utfrågar alltid på ett fint sätt M. Bellac, .den dummaste menniska i alla .fem verldsdelarna, en gammal lärd perukstock, som bor hos mademoiselle Merquem, och som bönderna häromkring anse för trollkarl, eftersom de tro att och mademoiselle Merquem göra guld. tå att de tramkalla och besvärj vindarne och att de, från höjden af det gamla tornet på kullen derborta, der de bo, tala till hafvet, skyarna och stjernorna. Vår kokerska har tjenat hos dem och hon svär på att de göra gift och att de uppgräfva lik Och äta upp barn, är det icke sä? Jo, det är en hygglig hustra tant bestämt åt mig.e Du drifver med mig. Men jag försäkrar dig att för allt detta ligger någon sanning till grund och hvad som är riktigt säkert är att hon arbetar om nätterna tillsammans med den gamle alkemisten, Och att din mor är nyfiken att få reda på hvad de studera. Nej, mamma blott beundrar folk som studerar, likagodt hvad. Då hon utfrågar mr Bellac, är det för att få reda på han ninnas dygder och förtjenster och framförallt för att få veta om hon aflagt någon ed att