Aftonbladet – 19 maj 1868, sida 3

ämpliga sasom en riksbankens kassareserv. UTRIKES FRANKRIKE. Den 14 dennes upptog handelsministerr le Forcade la Roquette hela lagstiftande kårens plenum, likasom Thiers gjorde den föresående, under den fortsatta diskussionen rörande de protektionistiska interpellationerna Han framhöll företrädesvis, att den nuvarande krisen icke härrör från det rådande handelssystemet, utan från andra allmänna svårigheter. Det nuvarande systemet motsvarar fullkomligt Frankrikes traditioner, och detta vida mer än det fordna restriktivsystemet. Först restaurationen hade skapat vissa mäktiga intressens solidaritet, hvilken genomdref och ända till år 1855 bibehöll de omåttligt höga tullsatserna: Redan under restaurationen hade oppositionen bekämpat de stora industriidkarnes koalition. Ännu 1842 förhindrade dessa sistnämnda tullföreningen med Belgien. Kejsarriket hade endast återupptagit de fordna traditionerna och redan 1855 vidtagit en modifikation i tulla garne. Det nu gällande systemet hade i alstrat nöden, utan på 7 år fört Erankrike mera framåt än de 21 föregående åren. För dessa Frankrikes framsteg hade man endast regeringens goda politik och goda nationalekonomiska system att tacka. Ministern slutade sitt tal med en förklaring, lik den, hvarmed Afton-Monitören den 13 dennes började sin veckorevy: Krisen aflägsnar sig, sade han, och Frankrike, som med bifall mottagit de i Orleans uttalade tillitsfulla orden, skall i dem se det sanna uttrycket för den nuvarande ställningen. Korrespondenter i Paris berätta om en konflikt, som skall ha utbrutit mellan generalguvernören öfver Algeriet och erkebisko pen i Alger. Sedan nämnde prelat under hungersnöden upptagit ett stort antal barn från de arabstammar, som höllo på att svälta ihjäl, hade han gifvit tillkänna sin afsigt att cke återlemna dem till Idrarne, emedan han ville rädda deras själar, sedan han räddat deras kroppar och göra dem till de kristna ideernas fortplantare bland araberna. Generalguvernören satte sig Kraftigt emot detta nya system för religiös propaganda. Härigenom uppstod en tvist, som drogs inför kejsaren och af denne blifvit afgjord genom en depesch från marskalk Niel till marskalk Mac Mahon af den 12 dennes, hvilken anbefailer den mest absoluta aktning för samvetsfriheten. SPANIEN. Infantinnan Isabellas förmälning med grefven af Girgenti, som blifvit utnämnd till öfverste i kavalleriet, egde rum i förra veckan. Festligheterna började den 12 och räckte till den 17; vigseln förrättades den 14i Atochakyrkan. Drottning Isabella har uttryckt sin elädje öfver denna förbindelse genom en mängd befordringar; ministerpresidenten Gonzales Bravo har sålunda blifvit utnämnd till hertig, konseljens öfriga medlemmar ha blifvit utnämnda till markiser, och undervisningsministern, som redan var markis, har blifvit grand af Spanien. Slutligen har drottningen meddelat den beryktade Bosco, hvilken spelade en mycket verksam roll under det neapolitanska röfvarkriget, adelskap och gifvit honom generalkaptensrang. Denna utnämning betraktas såsom ett tydligt tillkännasifvande af de fiendtliga känslor, som drottningen hyser mot Italien. ÖSTERREIKE. Arbetarne i Wien höllo söndagen den 10 lennes ett stort möte, hvilket var besökt af 5000 personer af alla klasser och nationalieter. På mötet beslöts en adress till det wrbetande folket i Österrike, hvilken sedan blifvit spridd pa sju språk i kejsarstatens olika rovinser och länder. Arbetarne förklara i lenna adress, att de ha kastat alla fördonar, som härröra från skiljaktighet i relirion eller nationalitet öfverbord och att staen måste fullständigt återupprättas på denokratisk grundval, d. v. s. på basen af Ilmän rösträtt och allmänna val. Vidare eter det i adressen: : Rikshufvudstadens rbetarbefolkning är medveten: om de pliger, som den har att uppfylla mot sina bröler i Österrikes särskilda landsdelar, ty den et, att folkets öde i provinserna. är beronde af arbetarnes hållning och energi i hufrudstaden. De arbetande klassernas emanipation från kapitalet måste uppnås genom ullständig politisk frihet och genom upprätande af den demokratiska folkstaten. För tt förbereda en allmän broderskapsfest bland rbetarne utsågs en komite af 20 medlemnar. Dessutom beslöts en särskild resoluion, hvilken gick ut på att genom en depuation at 10 personer öfverlemna inrikesmiistern Giskra adressen samt uppmana hoom att verka för allmänna direkta val och mbildandet af den nuvarande militärorganiationen till en folkbeväpning. Det mottaande, som arbetarne funno hos Giskra, var mellertid icke alldeles efter önskan. Minitern förklarade, att han obetingadt måste illbakavisa de politiska resolutionerna, då egeringen, hvilken för fyra månader sedan