Om utvandringen. Till Redaktionen af Aftonbladet! Den alltjemnt tilltagande utvandringsyran kan icke undgå att väcka allvarliga bekymmer hos hvarje fosterlandsvän. Raska, dugliga och ofta någorlunda bebållna, personer ötvergifva i hundratal hemmen, och lemna qvar åt kommunerna de fattige, orkeslöse och lättingarne. — De varningar, som alltjemnt gifvas, de upplysningar, som lemnas om de lidanden och försakelser, som de utvandrande gå till mötes — tros ej; man tror blott hvad egennyttan och vinstbegäret utmålar i prunkande färger! Männe ej något ingripande, något allvarligt steg bör tagas till hämmande af denna farsot, som beröfvar Tandet en del af dess bästa arbetande krafter? Denna lilla uppsats här till ändamål att föreslå ett sådant. Man tror sig med visshet veta att i detta ögonblick hundratal af svenskar vandra på Newyorks och andra amerikanska: kuststäders gator, arbetslösa, utsvultna och eländiga, och kasta längtande blickar till det nu saknade och kära fosterlandet, dit medellöshet hindrar dem att återvända. Om regetingen utsände ett örlogsfartyg till ostkusten af Amerika, med order att ombordtaga och kostnadsfritt till någon svensk hamn återföra de svenskar som önskade att återvända hem, så skulle säkerligen ett stort steg vara taget i ändamål att minska det olyckliga utvandringsbegäret.(?) Dessa hemkommande, som från landstigningsorten borde förpassas till sina hembygder (och förses med ett ringa penningunderstöd, t. ex. af cirka 25 öre för milen) skulle der lemna faktiska och talande bevis på verkliga ställningen i det förlofvade landet, och blifva trodde, hvilket ingen annan blir, när han söker skingra förvillelsen. Sv. R.