Aftonbladet – 16 maj 1868, sida 3

(Insändt.) Några ord om vilkoren för norrländskajordbruketsutveckling, med anledning af den inträffade missväxten. Sverges nordligaste provinser ha under de senast förflutna fem åren varit i mindre eller större grad hemsökta af missväxt, eller åtminstone blott välsignade med medelmåttiga skördar. Skörden 1866 närmade sig missväxt; 1867 har, påstår man, varit det svåraste år sedah 1812. Den kristliga barttartigheten har nu skyndat att bispringa de nödlidande, och vi förmoda att sent, om någonsin, skall ur den tacksamma norrningens hjerta försvinna den känsla af np tacksamhet, som nu RA honom för den välgörenhet, som de mera lyckligt lottade landsmännen visat honom. Men den kristliga barmhertigheten kan icke för alltid räcka tilll Det är icke möjligt att år efter år anlita densamma utan farhåga att den skall förtröttas, och det duger icke att hoppas att alltid få bygga derpå, nöden står hotande för dörren, eller att staten alltid skall kunna komma emellan med sin hjelp. Det år nödvändigt att andersöka orsakerna till det onda för att kunna inna botemedel deremot, så att icke de nordliga länen fortfarande må blifva Sverges fattigstuga. Vi skola här medan söka antyda några af orsakerna till den nu herrskande nöden, dels äfven illåta oss föreslå några utvägar, hvarigenom vi för vår del tro att åtminstone något af det onda bör i någon mån kunna minskas. Granska vi landtmanuaförhållandena, börjande rån södra delen af det TR Norrland, så inna vi först i Vester-Norrlands län: Kornet vara hufvudsäde, men att såväl höst;om vär-råg inkräktat en icke så obetydlig andel M den odlade arealen. Här odlas dessutom gråirter och hafre, begge mognande under van liga ir. Såväl höstsom vårhvete förekoroma äfven och lyckas. Vicker äfvenså, dock blott till grönfoder och sparsamt, Samma är förbållandet med kålrötter och rofvor. Potates odlas såväl här som de nordligare länen till husbehof. Af så kallade räsväxter odlas, ehuru i mycket inskränkt skalp, SN r och timotej; deremot låter allmorsen ikrarne af sig sjollva gro och sedan tigga lera år till grässkörd. Lin odlas här i Stör skala. — Af dessa säden äro under vanliga. 37 korn och åg säkra, hvetet nästan likaså. Ärterna frysa tundem bort efter regniga somrar. Klöfver och imotej ge här lika stor afkas.ning som söderut. —Under vanliga år tro vi att länet kan åtminstone i det närmaste producera den spanmål allmogen behöfver, samt att sågverken kunna till tor eller största delen få i orten uppköpa den spanmål de behöfva för sina underhafvande. Bland de tre nordligaste länen torde ladugårdsskötseln här stå högst. Föga upptagen af skogskörslor, kan allmogen uppställa fodret hemma unler vintera och amn såväl lemna bättre och mera kö åt ladugården, än den som, bafvande satverkning till biförtjenst, uppstillar det bäita höet i skogen, som ock bereda sig större södseltillgång. Från kustsocknarne nppsändes un-ler sommaren nötboskapen till de i de öfre sorc:knarne arrenderade betesmarker — i orten kallas detta att skicka kreaturen till fjells — der smör och äfven ve ost tillverkas ej blott för eget behof, utan äfven för afsalu. Smöret bortbytes lels i fiskehamnarne mot strömming, dels säljes det på höstmarknaderna i länet. Den allmoge, som är boen4e närmast sågverken och deras vattendrag, bar som biförtjenst under vintern skogskörning; den öfriga ällmopen idkar som husslöjd linspånad i stor skala. — Mer i de öfre än i de närmare kusten liggande socknarne atgör uppfödande af hästar till afsalu en älskad näringsgren, Många af den besutna allmogen äro sSörkörare, d. v. s, de uppköpa och forsla till Upsala, Stockholm o. 8. v. lappmarksvaror under vintern och äro äfven samtidigt hästförsäljare. Af de tre nordliga länen hyser detta det mir,gta antalet inhysingar och lös befolkning. Kommunikationerna mellan de olika delse af länet äro rätt betydliga, då man jemför. dem med nordligare Jän, ar finnas. på örjse sidor af ngermaneliven, och vi tro att jafbruten farled finnes mellan kustlandet och Xappmarker. Man finner till och med att anslar kunnat erhållas för vägars. omläggning, medan det. nordligaste länet aa rn ra mellar nstlandet. och NOUppår iggande socknarng exempel efter Lule el mellan Lule och Jockmock, erom dock mera nedapföre. Af de tre lånen har detta under de senaste åren varit minst hemsökt af. missväxt. Allmogen står sig här relativt bäst. Vesterbottens län är mindre bördigt än det kuperade Vester-Norrland. Minst bekanta meq denna provins, tro vi 088 dock kunna säga att. till följd al den lättare jordmånen, gå ej hvetr.t och gråärterna här så väl till, äfvensom 3; foderodlingen här står mera tillbaka, liksor,, att gödseltillgången är mindre om en tsträckt skogsafverkning, undar kvilkev dfagarne d skogen förtära det bästa fodret. J-,angårdsskötseln står ofter Ångermanlands, år nstone ilänets kustland. Frår, denna del al Ponet är derföre smörafsättninringa; Aefömot säpres ej obetydligt med smör fån de öfre soc . isynnerhet från Aselc lappmark, hvilket smirf är aföfvervägande god beaffenhet. Husslöjder lika m här icke. Skogsaf Ängermanlands känna vi sining torde vara den hufvudsakligaste biförtjeosten. Den lösa befolkningens antal torde vars större än i Vester-Norrland, och vi tro ej att välmågan bland allmogen är i Vesterbotten så stor som i nämnda län. Westerbotten har oftare drabbats af missväxt än Westernorrland men cj så ofta eller så hårdt som Norrbotten. Vi tro att länet eger fullständiga kommunika. ioner mellan kustlandet och de öfre socknarne: Norrbottens län. Här möta oss helt andra förhållanden än i Ångermanland, Kornet utgör här