Aftonbladet – 16 maj 1868, sida 3

till samtliga medlemmar, och har regeringen för dem beviljat portonedsättning. Om åskådningsundervisning. Vi ha lemnat plats i vårt blad, nir 106 för den 8 dennes, åt en s.k. förklaring, från lektorn i pedagogik och metodik vid härvarande lärarinneseminarium hr Olbers, framkallad af vår granskning af ett från tyskan öfversatt arbete om åskådningsundervisningen under de två första skolåren. Det är skada, att denna förklaring alls ingenting förklarar af det, som behöfde förklaras, nemligen de befängdheter, som i arbetet äro sammanförda fran första sidan till den sista, som utgöra hela dess innehåll, som bestämma dess karakter, och hvarpå vi anfört några prof ur det outtömliga förrådet. Hr O. har sökt att vända bort uppmärksamheten från hufvudsaken genom att vidlyftigt utbreda sig om hvarjehanda, som — i denna tvist — är bisak så till vida som det ligger på sidan om tvisteämnet; enhvar kan härom öfvertyga sig genom jemförelse mellan den s. k. fi klaringen och den granskning, som inflöt i detta blad n:r 50 för den 29 Febr. Hr O. tycker ej riktigt om, att man ansett lämpligt att draga denna fråga inför den offentliga diskussionens forum. Att det kan vara olämpligt för misslyckade arbetens författare, hvilka stå sig slätt inför besagda forum, kunna vi väl medgifva; men att det skulle vara olämpligt för saken, äro vi ej i stånd att fatta: vi känna verkligen icke någon annan auktoritet, än kl itiken, som afgör dylika frågor. Hvarför åberopar hr ÖO. sjelf de tidskrifter, som dragit frågan inför den offentliga diskussionens forum; — månne förfarandet händelsevis skulle vara lämpligt, när omdömet utfaller fördelaktigt vitsordande, men olämpligt i annat fall? Vi endast fråga Vår insändare tillmäter sig den förtjensten att, genom sin öfversättning af den tyske prestens ) sammelsurium, ha fäst uppmärksamheten vid ett hos oss alltför mycket försummadt undervisnings-ämne. . Det står verkligen så ihr O:s artikel. Åskådningsundervisning är således ej e metod, ett undervisningssätt, utan ett läroämne, lika väl som t. ex. historia, matematik o. s. v. Vetenskapernas system lärer således ha blifvit riktadt med en ny disciplin, förut icke känd, ej ens anad! Det är redan mycket — deri måste vi gifva hr O. fullkomligt rätt. Insändaren har försökt bemöta två af våra detaljanmärkningar. Mot vår erinran, att frågan: hvarför är boken ett löfträd, är absurd, invänder han, frågan ätteligen lyder: boken är ett lc id, hvarför? Och beträffande vinodlingen, som vi ej ansågo af nöden att beskrifva i en svensk skola, vid en undervisning, som ju skall utgå från barnens åskådningar och erfarenheter, beklagar sig insändaren att vi tillåtit oss att äfven från hans .parentesers fridlysta område hemta exempel på bokens oräkneliga dumheter. Våra öfriga anmärkningar om faktiska felaktigheter låtsar insändaren ej om. För att emellertid visa, att vi visserligen gerna kunnat förbigå de i parentes anförda tokerierna, och ändå få en riklig exempelsamling, skola vi här med några nya prof tillöka den muntrations-kalender, vi förra gången excerperade ur hrr Jieger-Olbers verk: I forna tider, — heter det (sid. 54) —J kom från de afl a länder, der solen uppfår, ett vildt folk och förhärjade grymt vårt land under plundring och mord. Men då fienderna voro fördrifna, qvarlemnade de likväl något mycket godt. I deras land växte l nemligen rågen, som man förut icke kände: till hos oss, och de hade fört med sig något . derafn. Bekännande vår okunnighet, skulle i, och kanske mången med oss, stanna i. rbindelse för en upplysning om det vilda! folk från den yttersta östern, som for så I. ; blodigt fram i vårt land och som här gjorde . rågen bekant: hvad hette det, när kom det hit, hvart drog det hädan? Sid. 67 stammen af kö -, plommonoch nötträdet icke murken, så gör man ofta bräder deraf.. Sid. 54: rågen blommar . i Maj). . Men, hufvudsaken, som är i fråga, och . som ins. ej velat fatta. ej det större eller mindre antalet af faktiska oriktigheter, af. jligheter och smaklösheter. Hufvudsaken : är den pietistiska förvridning af undervisnin-; gen, ej blott under de två första skolåren, som utgör hela arbetets tendens, som åsyf) tar att från början grundligt missrikta bar-. nets gryende anlag, att förvända dess syn, så att det aldrig må kunna se och fatta nå-. gonting, vare sig sina medmenniskor, eller naturföremålen, eller egna och samhällets skickelser annat än genom läseri-gudsnådlighetens dunkla glas,. Finnes det väl gnista af förnuft i denna åskådningsundervisning om molnen (sid. 41), som till det mestal: består af bibelspråk, åtta till antalet, hvar-: af ett skall läsas utantill? Är den sublim, eller är den tilläfventyrs vämjelig, denna läpparnes maniererade andäktighet, som (sid. 28) låter en vägfarande mana sina trötta; ästar, Brun och Bläs med ett: framåt ; i Guds namn, så, så, eller som i be-l: skrifningen om ormarne (sid. 139) utbrister: att de icke utan Guds vilja kunna skada oss, se vi på den giftiga huggormen som bet, apostelen Paulus i armen? Hvad Tegner . ttrade om den fosforistiska skolan — att hon förringade den Guds gåfva, som våra ! förfäder aktade under namn af sunda för-! nuftet, samt både med grunder och ännu ; mer med exempel bevisade dess onödighet — 1 det gäller i ännu högre grad om våra dagars och vårt lands pietistiska skola. Hur fullständigt hon stundom lyckas uppgå i en för-: nuftslöshet, hvarmed hon tror sig tjena Gud, ! derpå är hrr Jeeger-Olbers ett talande exemi u pel. Qvinnornas Martyrskap. Social roman af! Gagneur. Öfversättning från franska l. originalet Le Calvaine des femmesn. —I Två delar. (Stockholm, 1868.) Romanen har länge varit och är fortfa-. rande den form, som samtidens litterära lif.