Aftonbladet – 16 maj 1868, sida 2

mild och röjde ett ganska klart förstånd; men — ett vindkast i lynne oller omständigheter, och hon fick hufvudvärk, hon gret som en liten vattenkonst, hon höll frivilliga fastedagar, vandrade omkring i sin sängkammar i stället att sofva, försökte sig med smi svimningar och hade otaliga nycker, hvarlgenom hon plågade sin förträftli Sjelf hade jag ingen makt öf jag tror nästan hon afskydde mig såsom en alltför klarsynt broder eller en alltför uppriktig vän. Möjligen skulle jag, genom att smickra hennes svagheter, kunnat få ett visst inflytande öfver henne, men då skulle ja kanhända behagat henne och det villp jag för intet pris. j Jag kände till egendomen Plantier så tillvida, att jag i min tants namn afslutat kö vet; men söm jag varit borta några månader, hade jag ej kunnat hjelpa henne att ställa till rätta derute, och blef derför på det angenämaste öfverraskad af att se med hvilken smak hon inrättat sin lilla anspråkslösa bostad efter sing titgångar och behof. Det var minåre ett litet slott än ett-stort gam-) malt normandiskt hus med sina, xolieser och örnamenter af trä, innefattade I ramar af gråaktig kiselstea, Dessa nordens schveizerhyddor hafva sin egen Tystonomi och sitt eget värde; de äro riktiga fynd för en målare, då de, som byggningen på Plantier, äro öfvervuxna af vinrankor och getblad, hvilket på ett behagligt tt mildrar den kalla färgtonen i byggvådsämnena, Husets öfverst eloing Smyckades mellan vindskuporna afskifferbetäckning; den dernast vär Klädd med ekspån i form af fjäll. Det der var icke vackert, men gbjöd för ögat någonting solidt och ämbonadt, uppskattadt under regniga tider. Det hela vat massivt, fast utan prydlighet, Höga präks