Aftonbladet – 16 maj 1868, sida 2

Hon älskar ingen, men tycker om alla. Hon anar ingen fara i den sinnesrörelse hon känner vid deras åsyn; hon skämtar öfver dem med någon liten satirisk lagerska, lika yr och tanklös som hon sg; Båda äro tillsvidare oskyldiga nog; de lefva hvarken med hjertat eller sinnena; de regeras i stället af fåfänga, af lust att bli bemärkta och att en dag sväfva högt öfver denna hop, genom hvilken de nu glida rädda och småleende, Ingenting tyckes oskyldigare än en sådan ungdomens fantasi, och dock — ha ligt om icke 1 djupet af de ungas sj en tyngdpunkt, nog mäktig att stå emot törsten efter yttre utmärkelse och begäret efter lyx! Det var just denna tyngdpunkt, detta ovärderliga guldkorn, som min tant ej förmått, oaktadt allt sitt bemödande att nedlägga i sin dotters själ. Hon hade Ål strandat emot oöfvervinneliga hinder. Skall man omtalå ellör förtiga för en fjorton, femton års flicka i hvilka olyckor det berusande lifvet omkring benne kan föra?... Om hon ingenting vet, skall hon ingenting misstänka; om Hon är underrättad om farorna, skall hön fö lust att trotsa dem, vare sig af nyfikenhet eller öfyermod. : Min tant gåf mig hela sitt förtroende och omtålade Sina bekymmer angående min kusin, hvilken det var hennes afsigt att behålla fri från alla hjerteintryck och fantaster. ända tills e de den rätte skulle komma, Jag deläde icke hennes åsigt, utan tyckte tvärtom att Ernestine var alldeles för litet qvinna för sina år, och ansåg att det skadade henne vida mindre att drömma om kärlet om fåfänga. vn aR Fe 5 ssnestille Var emellertid under gynnsamma förhållanden älskvärdheten sjelf. Hon var smeksam mot sin mor, hon var god och gif