Aftonbladet – 16 maj 1868, sida 2

steck öfver sitt eget jag, uppoffrar sin originalitet, låter binda och omskapa sig. För min del hade jag icke lust till någondera delen, eftersom jag vår hvarken rik eller fattig. En stor hängifvenhet för en person eller en id synes mig värdig hvilket offer som helst, men att uppoffra sig för folks nöje, som roar sig lika bra åt individens olycka som åt hans triumf, det är en fantasi, som jag än i dag ej kan fatta. Jag fruktade således äktenskapet, såsom en förändring hvilken skulle underordna mina vanor och sysselsättningar en hustrus sannolika nycker eller förorsaka. emellan oss en förtvillad strid. I följd häraf böpföll jag hos min tänte att hon skulle, om icke afstå från sin plan, hvilket kanske varit välmyceket begärdt af henne, så åtminstone uppskjuta den till obestämd tid. 4 SMan skall få se, sade hon leende, att du hyser en panisk. förskräckelse att jag vill Tifta hort dig med din kusin. Nej, bäste tante, derpå tror jag sannerligen aldrig att Di tänkt För ingen del! Min dottor ä verldsenniska in i själen och skulle säledes icke passa dig. Jag hoppades alltid att lyckas med hennes uppfostran efter samma grundsätser, I hvilka du blifvit uppammad. Men, hvad du funnit rätt och godt, bar synts henne gammalmodigt, hårdt, grymt och dfördragsamt. Hon sträfvar efter att unpdslippa mig för att sälla sig till den stora hopen oc du skall få se att jag en vacker dag nödgas låta hönne ingå ett föga önskvärdt parti för att icke se böRPe-re. nn år MET enslighet af förtret och ledspad, sv... initt barn, mödrar äro icke lyckliga nu för tiden pm de icke äro fjollor! Kära, lilla tante, tala icke så. Låtom oss vänta och hoppas; på sjuttonåriga träd växe