Aftonbladet – 15 maj 1868, sida 2

schasar flugor. Ni kunna väl förstå att menniskan blir sämre, om ni står här och storbligar på henne. Aimee får lof att gå nu till inspektorens; sådant här är inte nyttigt att se för små barn. Mari, tag flickan med sig ut, det skulle just vara, om nädig frun kom tillbaka och båda två lågoickommissioner,.. För första gången i sitt lif lydde lilla Aimee en tillsägelse från detta håll; icke af fruktan för någon inflytelse af sjukdomen, men derföre att hon befarade det Hilda skulle fråga efter brefvet. Hon ville icke säga osanning, och tyckte derföre det vara bäst slippa ifrån alla frågor i detta ämne. Se säl återtog Sofi, då hon åter befann sig ensam med den unga fröken, nu skall fröken vara söt och hvila sig. Kors bevara mig! så blek hon är, och hvad hjertat slår... Jag trodde precis att fröken var död, först när jag kom in och fick se henne ligga raklång utsträckt på golfvet... Nu går det nog snart öfver. Nej, det går aldrig öfver, hviskade den unga flickan nästan ohörbart, under det hon utbrast i en flod af tårar. På fröken Sofis deltagande frågor gaf Hilda till svar att hon alldeles icke vore sjuk, men att hon träffats af en stor sorg; hvarjemte hon på det bevekligaste bad att få vara öfverlemnad åt sig sjelf. Det bultade och hamrade inom den unga fiickans hjerna. Röda, flammande sken, lika aflägsna eldar, sköto förbi hennes öga. Hon tyckte sig på afstånd höra ett döfvande sorl, stundom ätföljdt af skärande skrik — det var febern som brann i hennes pulsar. An grefven, än hennes far sväfvade förbi hennes s öga. En dunkel erinran började småningom vakna af någon stor olycka som inträffat. Men hvilken? Hvarföre skulle henves far vilja tvinga henne att knyta denna hatade förbindelse? Plötsligt vaknade hennes minne till full verksamhet. Doljande sitt ansigte med händerna hvi