Aftonbladet – 15 maj 1868, sida 2

Hunnen till grindarne sattes hans tålamod på nya prof. Den ädle grefvens kusk hade somnat in på sin upphöjda plats; betjenten åter, som visste att högst densammes besök vid Dahlby alltid plägade draga ut på tiden, tog tillfället i akt för att träffa en liten fager vän i inspektorens kök. Efter långt betänkande visade han sig ändtligen för sin husbonde, hvilken skrek och väsnades som en besatt, under det han af alla krafter arbetade att få upp grinden. : .Skurk! skorrade den lille ädlingen ilsket. År det min syssla att läsa upp det här fördömda grindväsendet? — Att förderfva mina händer... fläcka ned mina handskar och... grefven kastade en ursinnig blick på sina små skefva ben —och förstöra mina byxor. Grindarne hade olyckligtvis nyss blifvit öfverstrukna med grön oljefärg, hvaraf en del under grefvens förnyade bemödanden att oskaffa sig utkomst eller att slippa dädan stannat icke blott på handskarne och rocken. utan äfven på de nya londonska pantalongerna. Det stod i ödets bok att dessa icke skulle undgå en lätt nyans af hoppets kulör. Grefven hade undvikit Schylla — det våta gräset — för att fastna på Charybdis-grinden. hvilken målaren pu fick nytt besvär att putsa. Intet ondt finnes dock som ej har någonting godt med sig. Den ädle grefvens harn öfver den misslyckade utgången af frieriet fick härigenom en afledare. Visserligen sökte han intala sig sjelf att han var säker på sir sak, enär både far och dotter befunno sig så till sägandes i hans våld, det var ändå vissa ord dem Hilda yttrat, som det fordrats er strutsnatur att smälta. Grefven föresatte sig också att hon skulle få dyrt ångra dessa Det förargade honom att hon, en fattig, obetydlig flicka, nödgad att arbeta för sitt uppehälle, icke med ödmjuk tacksamhet hastads att emottaga ett så lysande anbud. Liksom de egensinniga barnen, när de ickt få sin vilja fram, pläga bryta ut i vredesmod emot hvem eller hvad som först kom