för att säljas på denna plats; men för en dylik 1 disposition var konnossementernas form fullkomligt regelmessig och tillbörlig. I dessa båda punkter tyckes oss således utslaget stöda sig på en oriktig tolkning af fakta. ) Det andra skäl, på hvilket domstolen sedermera A Istöder sig, består i sjelfva lastens beskaffenhet, slicke derföre, såsom domstolen riktigt anmärker, att s Ilasten, om den verkligen hade Nassau till bestämn I melseort, kunde tagas i DOSE såsom kontraband, utan fast hellre emedan det faktum, att den bestod elaf kontraband, var en tillräcklig grund, för att 2 Isluta till att den icke hade Nassau till bestämmelsetlort. Denna punkt, hvilken domstolen anser såsom a lett kraftigt stöd, tyckes oss hvila på ett absolut 3, I misstag. Det faktum att handelsvarorna eller några h Jaf dem voro kontraband är, långtifrån att utgöra ett argument emot deras bestämmelse att försäljas Ji Nassau, i viss mån ett bevis på motsatsen. Just de artiklar, som en person, hvilken försänder handelsvaror till marknaden i Nassau, borde sannolikast vara böjd för att skicka till denna plats, måste vara sådana, som voro egnade att gå igenom blokaden. Men en dylik köpenskap af en person, som skickade sina varor till Nassau för der försäljas, vore en fullkomligt laglig han el. Om A. har skickat en last gevär till Nassau i afsigt att sälja dem på denna plats, skulle dessa gevär icke kunna tagas i beslag, derföre att A. ; I trodde att B. efter all sannolikhet skulle köpa dem för att låta dem passera igenom blokaden. Således rättfärdigar icke i våra ögon förhållandet . med varornas beskaffenhet den materiella slutledning, som domstolen drager deraf, nemligen att Ilasten icke kunnat vara afsänd för att säljas i Nassau. Den sista punkt, som åberopas af domstolen för att bevisa den vigtiga frå; an, om man hade till syftemål eller ej en försäljning Bona fide i Nassau, är likaledes grundad på en oriktig u pe fattning af förhållandena. Domstolen yttrar: sOm dessa omständigheter vore otillräckliga skäl att. stadga ett tillfredsställande omdöme, skulle man kunna finna ett annat i Gertrudes närvaro i Nassaut hamn i den ingalunda dolda afsigten att forcera blokaden vid den tid, då man väntade Springboks ankomst. Det förefaller högst sannolikt, attGertrude hade blifvit skickad till Nassau för att invänta Springboks ankomst och för att transportera dess laddning till en krigförande och blockerad hamn.s Men en anmärkningsvärd sak i denna affär är, att denna antagna omständighet, förmedelst hvilken domstolen söker förstärka hvad den tydligen funnit vara en alltför svag grundval för sina slutledingar; sjelf är ett fullkomlig misstag. Gertrude inväntade icke i Nassau Springboks ankomst. Tvärtom inhemta vi, att det visar sig af Lloyds li; att i det ögonblick, då Springbok togs säsom pe pris på Nassaus farvatten, låg Gertrude för ankar i Queenstown i Irland, så att slutsatsen om en på förhand beramad omlastning, hemtad från Gertrudes förmenta närvaro i Nassau, redueerar sig till noll. Det tyckes oss, att de argumenter, på hvilka domstolen stödt sig, icke lyckas att styrka den enda punkt, på hvilken beslags-utslaget kunde grunda sig samt att förhållandena i saken äro minst sagdt lika förenliga med antagandet om en tillämnad försäljning i Nassau, ett antagande, som är, i betraktande af fartygets otvetydigt neutrala destinationsort, att anse det ha tillkommit besla; fåne att vederlägga. Men den berättelse, af B. V. Hart, som blifvit oss meddelad, gifver ännu mera styrka åt klagandenas ställning. De fakta, som äro framställda deri, visa gången af handelsbruket vid försäljningar af dessa slags laddningar i Nassau på en sådan tid; och hans uttryckliga förklaring beträffande S vingboka last och de instruktioner, han gifvit för försäljningen, stämma fullkomligt öfverens med fakta i saken, sådana de blifvit bevisade genom vittnesmålen. Tagande omständigheterna i deras helhet iskärskådande, betvifla vi icke, att om sakförhållandena i affären hade blifvit tydligt framställda och nöggrannt uppfattade så, som de tyckas oss ha blifvit i de handlingar, vi ha under ögonen, borde och skulle lasten icke ha blifvit förklarad förbruten, och att följaktligen i denna sak missbruk med rättvisan skett.. , Franska tidningen Memorial diplomatique, som den 23 sist. April meddelar detta de engelska kronjuristernas utlåtande, anmärker dervid för egen del: Ehuru vi i dess helhet instämma i denna kraftiga och ovederläggliga bevisning af orim-— ligheten i den amerikanska domstolens utslag, kunna vi icke underlåta att ännu en gång protestera mot denna ohållbara doktrim om delade resor och förmodad ytterligare bestämmelseort, sådan den blifvit uppställd af domstolen. De engelska juristerna entaga för sin wrgumenterings behof, att denna doktrin ir ktig, och inskränka sie till att bevisa, att ven i detta fall är förbundsdomstolens utlag behäftadt med olaglighet. i kunna för vår del icke göra samma nedgifvande. Vi betrakta denna doktrin såsom en handgriplig kränkning af de neutraag rätt, och vi förklara dem absolut oantagig. Vi ha diskuterat denna fråga utförligt vår artikel den 27 Mars 1864 och vi ha vevisat, att värt sätt att se saken bekräfats af de mest ansedda auktoriteter i fråga mm den internationella sjörätten. Det är så— edes intet skäl att här u iprepa denna be visning, Men hvad man icke för ofta kan ipprepa är, att alla sjömakter, särskildt rankrike och sjelfva England, ha det störta intresso i att förhindra införandet i folktten af så farliga läror, som dem, hvilka. lifvit bekända af de amerikanska domsto—arne. Vi hoppas, att lord Stanley, som bar agit denna sak om hand, skall deri se icke n fråga om enskilda intressen, utan en fråga m grundsatser, med hvilka de allmännaste atressen ärg förbundna och hvilkas karakter orderns, Cranworth, Derby och Russell fuli.omligt uppfattade i öfverhusets session den 8 Maj 1863. nin