hufvudinsamling. Den för mordet på Ratjes hustru ankl: gade Ole Sörensen har af Höieste Ret bli vit frikänd. UTRIKES. NORD-TYSKLAND. Det nationalliberala partiets nederlag vi omröstningen om adressen i tullparlamentc den 7 dennes har åter uppfriskat alla d Jartimotsatser, hvilka syntes vara gångna ti vila i parlamentets högre enhet. Icke er sina segrar på nordtyska riksdagen får de nationella partiet lof att njuta. Nordtysk förbundsrådet har nemligen nekat att gifv sitt samtycke till den af riksdagen beslutad lagen om fullständig parlamentarisk talfrihe för alla representativa församlingar i för bundet. Som bekant väcktes i anledning a rättegången mot deputeraden Twesteni Mar detta år ett förslag om ansvarsfrihet för ytt randen i parlamentet. Grefve Bismarck för utsade redan då, att förbundsrådet skulle pro testera mot en sådan lag. Tillika förnim mes nu, att öfvertribunalet i Berlin i sist instansen fällt dom i Twestenska saken ocl dömt den anklagade till 300 thalers böter Bland medlemmarne af det nationalliberal: pårtiet, hvilka en tid smickrade sig med at de hade vunnit Bismarck för sina åsigter herrskar af denna anledning mycken förbittring, som naturligtvis ökas genom det sist: nederlaget i tullparlamentet. Personer, hvilk: uppmärksamt observerade förbundskanslerns fysionomi under debatterna den 7 dennes vilja ha lagt märke till, att han med ett sarkastiskt leende betraktade det nationella partiet, hvars nederlag redan före sessionens örjan var en afgjord sak. Hans vrede mot dem daterar sig från beslutet om förburdsskuldväsendet, hvilket hade till följd att han måste gifva order om att upphöra med en stor del af flottarbetena i Kiels hamn och Jahdebugten. Ett parti som detta — skall Bismarck ha yttrat enligt en korrespondens till Deutsche Allg. Ztg — gör hvarje stor och varaktig politik omöjlig; ingen regering kan vara tjenad med att stödja sig vid ett parlamentariskt parti, som under kritiska situationer visar sig alldeles oberäkneligt. Till ersättning beskylla de nationalliberala bladen Bismarck för, att han genom alltför stor försigtighet (!) och konsideration för utlandet försummat rätta ögonblicket att inkorporera hela södern i nordförbundet och såmedelst fullända det tyska enhetsverket. Från det ögonblick, säga de, då Bismarck gaf efter i den luxemburgska frågan, går det tillbaka med den tyska enheten, och särskildt i Sydtyskland ha våra motståndare haft så mycken framgång att de icke blott sjelfva öppet våga uttala sitt antipreussiska sinnelag i tullparlamentet, utan äfven understödjas deri af nordtyska deputerade. Såsom bevis härpå anföres ett yttrande, hvilket framfördes af deputeraden Blankenburg i fredagssessionen, visserligen icke utan att väcka en häftig storm af ogillande yttranden från venstra sidan. -Blankenburg sade: I, mina herrar, talen om den nationella tanken. Hvad är denna tanke? Hvar och en menar något annat dermed. Bairarne och wirtembergarne uppfatta den på sitt sätt. Andra tänka på att atereröfra Metz, Toul och Verdun! (Stormande afbrott. Presidenten: Jag hopas att den ärade talaren icke tillägger medemmar af parlamentet ett sådant yttrande.) Jag tänker alldeles icke på några riksdagsmedlemmar, jag tänker blott på allehanda svärmare., Blankenburg slöt sitt tal med de orden: Låt oss öfvergå till våra göromål och draga ett streck öfver all Schwindel! I Dybbölposten skrifves: Den 30 i förra nånaden följde en stor skara under allmän sorg f. d. aktuarien i Broager H. V. Hansen ill hans sista hvilorum. Den aflidne föddes Sönderborg 1812, utnämndes 1853 till thingsskriver i Nyböls härad och beklädde denna lats till Sept. 1864, då han fick sitt atsked lerför att han nekade aflägga trohetsed till xonungen af Preussen. Nämnda år lades srunden till den sjukdom, som nu borttagit len så allmänt afhållne ur vår krets, Det var i de första dagarne af Februari 1864, som ett kompani Brandenburger-jägare och en afdelning ulaner omringade hans bostad i Broager för att försäkra sig om hans person. den strängaste köld och snöväder måste han följa dem till fots i nattrock och tofflor. Ändtligen, då han af utmattning nekade att vå längre, sattes han på en usel flackvagn ch fördes till Flensborg. Här omringades an af en pöbelhop, hvilken ville rycka ifrån wonom hans embetskokard; och så närgångna olefvo dessa menniskor, att hans eskort måste aga honom i beskydd. I Flensborg hölls Hansen i förvar en seckas tid, hvarefter han myo återfick sin frihet. Men det värsta var utt denna färd kostade honom hans helsa, ktnarien Hansen har såsom förman på sin tid vapenbrödraföreningens filial i Sundeved ;ch på Als och vid flera andra tillfällen utveckat en verksamhet, som skall ihågkommas i mn vidsträckt krets. Derjemte var han en uskvärd personlighet, till hvilken hyar och n kände sig dragen, och icke minst skall an med tacksamhet ihågkommas af de fatiga, hvilka i honom funno en vänlig hjelpare nöden. I Dannevirke riktar H. J. Madsen i Grönneek i anledning af nöden i Finland en föryad uppmaning till nordslesvigarne att omma våra bröder till hjelp med rikliga åfvorn, . TURKIET. Från Belgrad skrifves under den 1 Maj: Jnderrättelsen om furstens af Montenegro I fsättning och fångenskap bekräftar sig ej. Jeremot är det fullkomligt sannt, att han il. itt eget land blifvit så godt som mediatisead. Hela förvaltningen (i sjelfva verket fnes det i Montenegro föga att förvalta) harl: fvergått till scnaien, Hvilken är ansvar ua skuptschina (nationalförsamlive.n) som ock består af regeringsemhetsmän och icke f folkombud. Regenten kommer framgent lott att handhafva ledningen af utrikes potiken. Hans civillista bestiger sig till 6000 ukater (omkring 33,000 floriner). Det utindska understöd, uppgående fill omkring 2000 dukater årligen, som Montenegro eraller af Ryssland, Frankrike och Osterrike, ynes deremot komma att inflyta i statsassan, hvilken skall förvaltas af en särskild nansminister. Den latinska Fairarken af Jerusalem, msgr erat hade den 29 April en audiens hos ultan, hvilken han i nåfvaens namn förlla