— Brinnande stadsgata. Kl. 4 i måndags eftermiddag stod plötsligen Örebro Drottninggata, der hon norrifrån mynnar ut emot Stortorget, i eld och lågor, och tjocka, svarta rökmoln uppstego mellan husraderna. — Det blef en betydlig uppståndelse, men hastigt släcktes elden medelst sand, och man lugnade sig. Saken var den, att en större glascistern, fylld med terpentin, vid middagstiden samma dag sprack under färd uppför Drottninggatan och utgöt sitt innehåll vida omkring. Solhettan satte terpentinångorna i liflig rörelse och ditlockade åtskilliga ledamöter af ledighetskomiten, af hvilka några funno skäl med händerna håfva upp prof af varan och försöka, om den smakade godt; men den måtte icke rätt ha fallit dem på läppen, att döma af deras fula grimaser. Somliga grannar fingo af lukten illa ondt i sina hufvuden, men det måtte icke ha varit händelsen hvarken med herrarne på polisvaktkontoret eller terpentinens egare, hvilkas lokaler händelsevis ligga nära midt emot hvarandra på ömse sidor om den illaluktande spillninförs tillfälliga plats. Vare sig härmed huru som welst, alltnog: terpentinen fick ligga ogild i 4 timmar, då den helt oförmodadt tog sig för att fatta eld. Huru detta tillgick har man icke rätt klart för sig. Det gissas, att ett hölass, som ögonblicket före uppflammandet passerade stället, torde. hafva ur hårda stenen kallat till lif en tändande gnista. (Nn. 4.)