Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 11 Maj. Det i dag för Kristiania företagna storthingsvalet, Tvilket hade den utgången, att de tre gamle storthingsmännen professorerna Schweigaard och 0. J. Broch samt advokaten Kildal och såsom n:r 4 professor Aschehough valdes, måste uppfattas såsom de konservatives protest mot de tendenser, som gjort sig gällande vid flera bland valen i landtdistrikterna, och hvilka isynnerhet på ett så märkligt sätt erhöllo segern vid valet för Akershus amt. Såsom bekant är, har i sistnämnda val en betänklig benägenhet visat sig att skjuta dugligheten, den parlamentari: öfningen och arbetsförmågan ä sido för afseendet på den rätta Gesinnungstichtigkeit, och hos en stor del af valmännen, förnämligast här i Kristiania, har ett starkt tvifvel börjat uppstå, huruvida ett på detta sätt sammansatt storthing skall bli i stånd att försvarligt behandla de mänga och olikartade saker, som hos oss tillkomma storthinget att afgöra och kräfva — icke så mycket genialitet, såsom man på somliga håll varit så ifrig att ropa efter, och icke heller bondevänlig Stöhed i att så länge säga nej, tilldess hela statsmaskinen stannar — utan hufvudsakligen en vidsträckt kännedom om landets ekonomiska och sociala förhållanden, vana att skilja det väsentliga och det oväsentliga fråo hvarandra samt förmåga att såväl muntligt som skriftligt utreda en fråga, till och med om denna just icke ligger inom representantens speciella fackkunskap. Annu för några veckor sedan fanns det knappt många, som trodde på möjligheten af prof. Aschehougs val. Han har inom Kristiania kommun aldrig haft opinionen synnerligt för sig — något, som det föröfrigt skulle falla sig svårt att bestämdt uppgifva skälen till; det enda, som i detta afseende kan nämnas, torde vara hans fleråriga, till en del ledande medarbetarskap i Morgenbladet, en tidning, som säkerligen i landtdistrikterna i högre grad än i Kristiania har bevarat sin gamla prestige från A. B. Stabells dagar, och hvars uppträdande på de senare åren vid många tillfällen har allt annat än fallit i smaken. Det var derföre ett verkligt vågstycke att uppställa Aschehoug såsom storthingskandidat, och hans val mäste, såsom nyss nämndes, väsentligen tillskrifväs den fruktan, som efter de mänga bondevalen betog hufvudstadens valmän, och deras önskan att — utan afseende på huru mycket de stämde öfverens med kandidaten i hans politiska hofvuduppfattning — införa i storthinget den största möjliga summa af intelligens och duglighet. Utan afseende på den politiska hufvuduppfattningen — ty det är neppeligen på grundvalen af sin framstående delaktighet i unionskomitens arbeten, som Aschehoug denna gång blifvit vald; dertill ligger hela denna saks slutliga behandling och afgörande i en alltför aflägsen framtid, likasom man knappt misstager sig, om man påstår, att intresset för revisionsförslaget för ögonblicket icke är stort bland allmänheten — hvarken intresset för eller emot det. Går blott föreningens verkställighet i industrielt, socialt och andligt afseende sin jemna gång, skall man på denna sida om Kjölen knappt änna någon brinnande längtan efter att se rslagets öde afgjordt, och man gör i Sverge rättast i att icke lägga synnerlig vigt på de enstaka häftiga yttranden, som i denna sak framkomma i våra tidningar, hvarken på dem, m gå ut på att framställa allt politiskt mande till Sverg om någonting, mot