vecka varit osynlig. Hans frånvaro väckte likväl Hildas uppmärksamhet endast så till vida att den befriade henne från ett plågsamt tvång. Som vi nyss haft äran nämna: det var dagen före den då grefve v. Schmetterling egde att hemta sin korg. Föregående afton hade varit mulen och hotat med regn. En mot natten uppkommande nordlig blåst hade dock åter förskingrat molnen samt rensat atmosferen, hvilken i anseende till flera veckors ihållande torka varit särdeles qvaf och tryckande. Lilla Aimee, som om qvällen med en uppsyn föga mindre mulen än horisonten, betraktade den gråa regnsaloppen hvari solen vid nedgåendet insvepte sig, jublade lik en af lärkorna ute i skyn då hon vid sitt uppvaknande helsades åf en strålande sol samt högblå himmel. Inom några minuter var hon klädd och i ordning för den vanliga promenaden. . Hilda hade gatt förut, och väntade i en af bersåerna, under det Aimge stannade nåa ögonblick för att ge instruktioner åt fröken Sofi och en af jungfrurna som blifvit beordrad att följa med samt bära de unga damernas frukost. Men ödet hade annorlunda beslutit. Hvem kan beskrifva den lilla flickans öfverraskning och harm, då hon utkommer JR gården tillika med sin följeslagerska, Värsöblef grefve ;. Schmetterlings vagn, som höll utanför srindarna; den trånga gräsbevuxna gården, l: ped sina smala sandgångar, krökande sig yrmlikt emeljan jasminbäckar och blomsterullar, medgaf Nyärken virympme alt köra n eller vända. ! KO E Se så, der ha vi lilla gubben igenn, hyiskade Aimee förtretad till jungfru Mari, hvar! vid hon hastigt drog sig tillbaka in på ve