EN FRIARE — EN BEFRURE!) Af författarinnan till Såpbubblorna. Men lemnom åsido detta så ofta idislade temal!... Låtom oss återkomma å nos moutons, såsom fransmännen uttrycka sig. Fru Berger senior, denna loja, dåsiga och beqväma dam, som tillbringade större delen af tiden halfsofvande i en hvilstol — hon väcktes på en gång till ett lif, en energi, hvilken skulle framkallat förvåning äfven hos en yngre, lifligare natur — och hvad var anledningen dertill?... Ingenting annat än begäret att få vara med i-en folksamling; att få knuffas, svettas, usta, trampa och trampas; bli till hälften ihjälklämd, utsättas för eld, vatten och skenande hästar... Och hvarför allt detta?... För att få se ett kungligt lik på dess lit de parade, eller en lifsletvande uppenbarelse af de smordar — Herrans smorda, vaturligtvis! — i en vagn med sex hästar... För att höra ett tedeum utföras — adagio doloroso -— eller en begrafningsmarsch, som bokstafligen går som en dans.... För att vid nära hundra graders värme, till mer än tre fjerdedelar upplöst i ånga beundra miss A., premierdansös vid her majestys teater i London, eller signor B., förste tenor vid kejserliga operau i Paris... O, nyfikenhet! hvilka: under åstadkommer du ej!.. Hvilket helgon i kalendern bar verkat sådsna miräkler som du, pSainte Ouriosit6?,... Du återgifver synen — ou ej åt blinda, så åtminstone åt närsynta; de ;) på A.B, tr 87, 89; W, 92, 94; 5T—10D, 104 och