Aftonbladet – 13 maj 1868, sida 3

Till Allmänheten! En mycket stor olycka har hemsökt Bohusläns skärgård. Den 19 Februari voro tio bankfiskfartyg på resa till Aalesund för att bedrifva storsjöfiska på de norska bankarne. Komna 12 mil nära bestämmelseorten öfverraskades de af en fruktansvärd storm... Fyra af dem lyckades uppnå hamn, men sex drefvo till sjös, och af dem har blott ett återkommit. Länge väntade man, att äfven de andra skule komma till rätta, men fåfängt. Två månader ärö nu förflutna, bref och telegrammer till hamnärne i Norge och Skotland hafva alla gifvit nedslående svar, man har numera ingen förhoppning, endast visshet, att fem fartyg, bemannade med 49 af våra yppersta fiskare, funnit sin graf i djupet. 17 kor och 49 barn, det äldsta 13 år, jemte åldri föräldrar, begråta de saknade och uti dem kitt enda stöd och enda vilkoret för deras uppehälle. Värdet af de förlorade fartygen, af hvilka två gjorde sin första resa, hemmahörande på Malmön två, på Fisketången två och på Grafverna ett, med dubbel utröstning af fiskredskap, proviant. och kläder, han icke uppskattas ringare än till 25.000 rår rmt, frukter af årslånga besparingar och sträfvanden uti det mödosammaste och derjemte farligaste af alla yrken, storfisket på hafvet. Det under de sista åren kraftigt utvecklade storfisket har genom denna olycka lidit stort afbräck, men närmast och mäktigast talar i denna stund deltagandet för de efterlefvande familjerna till de i deras bästa år bortgångna männerna, fär derna och sönerna af åldriga medellösa föräldrar. Detta deltagande skall helt visst finna emottagligå hjertan äfven utom skärgården, som ej förmår med egna medel bispringa de nödlidande i den mån behofvet kräfver. Fiskarens lif liksom sjömannens i allmänhet är en ständig kamp emot foran och döden. Enkors och barns tårar äro kända på dessa kuster, men ännu aldrig har en olycka inträffat, som drabbat så många hem på en gång med sorg och fattigdom. Herren är — så lydde de tröstande orden — penkorg och faderlösäs vän Så skola vil äfven de nu djupt sörjande vinna tröst i undergifvenheten och tålamodet, men de materiela behofvens tvingande kraf kan endast lindras genom barmhertighetens kärleksfulla bistånd. I det vi härmedelst vädja till denna barmhertighet, hvilken i vårt land och i dessa trakter aldrig förgäfves varit anlitad, när det gälldeiverkliga behof, våga vi undertecknade, som hos konungens befallningshafvande erbjudit oss att bilda en nödhjelpskomit, för att emottaga och på klokaste sätt använda samt redovisa de medel, som af den allmänna och enskilda barmhertigheten välvilligt kunna lemnas, vördsammast anhålla, att 1esen medel insändas till Nödhjelpskomiten i Lysekil. Lysekil den 23 April 1868. Gerhard von Yhlen. G. E. Bundsen. Otto Loenbom. B. G. Mollen. Rob. Nordvalla Rättelse. I gårdagens nummer, Stockholmsafdelningen, artikeln Musik, spalten 2, raden ned26, står: Pietro, Nardini; läs: Pietro Narinl. RA Ar Ge a