Aftonbladet – 13 maj 1868, sida 2

ter af utskottets örslag. rarne skulle kunna komma till enighet i alla punkter; men till återremisser och sammanJemkningar finnes nu ingen tid. Utskottets ordförande, grefve Erik Sparre, har också till utlåtandet Togat en reservation, som icke uttalar någon mening, icke innehåller något förslag, utan endast — med uttalande af det varmaste intresse för saken — tillkännagitfver, att utskottet icke haft tid att tillbörligt behandla frågan, så att dess förslag icke har den fullständighet och det sammanhang, som vore önskliga, samt anhåller att förslaget må betraktas såsom ett bevis om utskottets bemödande att draga ett strå till stacken,. Det är med andra ord endast en höflig invit till riksdagen att icke synnerligen bry sig om förslaget och tillsvidare lemna frågan åt sitt öde. I alla händelser torde lagutskottets sätt att behandla denna sak med fullt fog kunna betraktas såsom oursäktligt. Det åberopas visserligen att utskottet haft åtskilliga andra vigtiga ärenden att handlägga, hvilka icke bort åsidosättas. På en sådan invändning skall en stark opinion inom riksdagen och i landet svara med en fråga: finnes det väl bland alla de frågor, som utskottet haft att behandla, någon enda, som är vigtigare och angelägnare än denna? Det är icke en retorisk fras, utan det är en oomtvistlig sanning att den upplysta allmänna meningen i landet kräfver en verklig tillämpning af religionsfrihetens princip och att den skall betrakta såsom ett i hög grad nedslående faktum, att den ena riksdagen går till ända efter den andra, utan att den nya folkrepresentationen gör det allra ringaste för att förverkliga det grundlagsbud om konfessionel frihet inom lagens och sedlighetens gränser, som finnes i 16 regeringsformen. Och härtill kommer att frågan är af den allra största praktiska vigt. Den stora mängd af dissenters, som för närvarande i flera hänseenden faktiskt stå utom lagen, icke kunna afsluta lagligt gällande äktenskapliga förbindelser 0. 8. V., utgör en stundlig erinran om nödvändigheten att lagligt ordna dessa förhållanden. Och spörjer man de skaror af landets mest idoga och redbara befolkning, som söka sig ett nytt hem på andra sidan om oceanen, om anledningarne hvarföre de lemna fosterjorden, skall man mycket ofta få höra bland motiverna nämnas det samvetstvång, som här råder, de kyrkliga vexationer, som här ännu utöfvas. Det förslag, som utskottet nu framlagt, har följande lydelse: Med upphäfvande af ej mindre kongl. förordningen, angående ändrikg i gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära, den 23 Oktober 1860, än äfven kongl. förordningen, angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning af nämnde dag, förordnas som följer: 1. Vilja bekännare af annan kristen lära, än den evangeliskt-lutherska, förena sig i församling, göre derom hos konungen ansökning och uppgifve sin trosbekännelse och församlingsordning. Bitoge ock betyg om sådan anmälan för utträde ur svenska kyrkan, som i 13 8 sägs. Finner konungen den lära och församlingsordning ej vara emot lag eller sedlighet stridande, då må sådan församling tillåtas. — Sålunda tillåtet religionssamfund ege rätt till fri religionsöfning. Enahanda rätt tillkomme ock de på grund af hittills gällande författningar redan bildade församlingar af främmande trosbekännare. 2. Församling, som i 1 sägs, vare oförhindrad att sjelf kalla prest eller lärare. Hvarje församling anställe såsom föreståndare en välfrejdad person, hvars vård hennes angelägenheter anförtros kunna, och göre derom anmäTan i Stockholm hos öfverståthållareembetet och annorstädes i riket hos konungens befallningshafvande. Föreståndare skall innan han i sådan egenskap erkännes, hos konungens befallningshafvande eller öfverståthållareembetet styrka att han af församlingen antagen är. 3. Varder rättigheten till fri religionsöfning, enom öfverträdelse af lagens eller sedlighetens bud, eller eljest missbrukad, eller underlåter församling att lakttaga hvad i afseende på föreståndare är i 2 8 föreskrifvet; då må efter konungens förordnande församlingen upplösas. s4. Föreståndaren åligge, att noggrannt föra de anteckningar, som af konungen. föreskrifvas; att desamma inför domstol, konungens befallningshafvande eller öfverståthållareembetet vid anfordran förete; att inom en månad efter hvarje års slut till konungens befallningshafvande eller öfverståthållareembetet aflemna förteckning å församlingens medlemmar samt under årets lopp ingångna äktenskap eller inträffade födelser eller dödsfall i församlingen; att på sätt, som för svenska kyrkans presterskap är stadgadt, utfärda betyg och till offentliga myndigheter lemna upplysningar om församlingens medlemmar; samt att för öfrigt ställa sig till efterrättelse lag och de särskilda föreskrifter, som af vederbörande honom meddelas. 5. Innan något hus eller rum af församlingen begagnas till gudstjenst eller andaktsöfning, skall föreståndaren derom göra anmälan, å landet hos kronofogden i orten och i staden hos poliskammaren, der sådan finnes, men i annat fall hos magistraten. Vid församlingens gudstjenst eller andaktsöfning må ej den offentliga myndigheten i orten tillträde förvägras, 6. Ej tillåtes någon munkeller nunneorden, eller inrättande af kloster. 7. Lysning till äktenskap skall, ändå att såväl mannen som qvinnan äro af främmande trosbekännelse, afkunnas i den till svenska kyrkan hörande församling, inom hvars område qvinnan är boende; dock att lysningen, der begge äro medlemmar af tillåtet främmande religionssamfund, af dess föreståndare utfärdas. Vigsel må i de fall, då både mannen och qvinnan tillhöra främmande religionssamfund, förrättas efter dess bruk. Är blott endera medlem af sådant samfund, verkställes vigseln af svenska kyrkans presterskap. Äktenskap emellan medlemmar af främmande religionssamfund eller emellan medlem af sådant samfund och medlem af svenska kyrkan vare ock tillåtet utan att vigsel dervid sker. Detta äktenskap skall i slägtingars eller andra vittnens närvaro ingås inför magistrat i stad eller kronofogde. å landet, Magistrat eller kronofogde åligge dervid i afseende på mannens och qvinnans hinderslöshet och ledighet till äktenskap den tillsyn, som enligt lag tillkommer prest, den der vigsel förrätta skall. Sedan affordras såväl mannen som qvinnan deras frivilliga ja och samtycke till giftermålet, och varden de derpå för äkta makar förklarade. Hvad sålunda förekommit skall upptagas i protokoll, hvilket, der äktenskap är inför kronofogde ingånget, jemväl af vittnen bestyrkes. Magistrat och kronofogde skola de inför dem afslutade äktenskap anmäla hos vederbörande presterskap, eller, der begge makarne tillhöra främmande relisionsförsamling, hos församlingens föreståndare, på sätt om aumälan af vigsel för vigselförrättare stadgadt är. 8. Barn af äkta makar, som begge äro medlemmar af främmande religionssamfund, tillhöra detta, och må uppfostras i den lära föräldrarne bekänna. Är blovt endera makan medlem af sådant samfund, och har ej skriftligt aftal om barnens uppfostran i den ena eller andra trosbekännelsen blifvit före äktenskapet träffadt och vid eller före ca ingånonda för kranafnodea allar marictrat nn. utsk g. E sådåna förhållanden mer än otroligt, att kam! j l . i : J ;