Aftonbladet – 9 maj 1868, sida 3

PLANDADE ÄMNEN. En husmödrars fiende. Af G. Wirth. Qvinnoverk är fredsverk . . . . hm, icke alltid, ofta är det tvärtom. Det a nemligen fiender, som i ordningens och renlighetens intresse inom ett hus måste bekämpas och det dagligen — på lif och död.. Visserligen komma icke mannens dygder, mod och tapperhet här i fråga; men så oe a det för dessa strider så mycket mera tålamod, ihärdighet och omtanka ända till minsta detaljer. Det är isynnerhet en fiende, som gör hvarje husmoder hufvudbry och tvingar henne att stå under vapen dag ut och dag in med borstar och trasor, med rotting och fjädervippa, och ändock kan hon aldrig tillkämpa sig fred; utan på sin höjd en kort vapenhvila. Eftertryckligt angripen, PIG den sig i den vildaste flykt, så att all förföljelse är fruktlös; men man an t vändt der ryggen, så samla sig ånyo de spridda massorna. Denna hårdnackade, illmariga fiende är dammet. För blotta ögat synes dammet bestå af högst fina, likartade, små kroppar; en snedt infallande solstråle låter oss visserligen iakttaga olikhet bland dessa skenbart lika beståndsdelar, men till en noggrann uppfattning kan endast mikroskopet förhjelpa oss genom en 800till 1000-faldig förstoring. Betrakta vi genom detta herrliga instrament t. ex. en neddammad glasbit, hvilken mångfald ter sig icke för våra blickar! Här — en massa skimrande och glittrande kristaller, skiftande i alla färger, afsöndringar af kalk, y las, metalk 0. 8. V., — der — äggformiga, eller aflångt runda, of en hinna omgifna små smulor af ett grynigt innehåll — ofta med långa, trådlika bihang. Det är partier af de många slags svamp, kanske mögel från bröd, potates, jäst och dylikt, som gerna aufräter inlagda frukter m, m. sådant. Men vi så vidare i vår granskning! Der fängslas särskildt vår uppmärksamhet af en mängd vackra oab regelbundet formade små kröppar. Somli aflånga, treeller föra andra cirkelrunda, på det prydligaste tecknade med kankter och streck; det är skalen af mikroskopiska, små djur. Ja, vi kunna till och med upptäcka ännu lefvande infusorier, fastän i skendödt tillstånd, hvilkas kro 9 ar, för att kunna emotstå Juftens förtärande yeran, befinnas omgifna al ett skyddande ombölje. Utom allt detta visar oss mikroskopets klara synkrets små kolflisor, fragmenter af växter, stärkelsegrand, fjun, små hår, trådar af ylle och silke — om hvartannat i brokigt virrvarr. Dammets minerala beståndsdelar äro små, afsöndrade jordpartiklar. Vi se ju huru de i sommar torkan hvirfia omkring våra fötter, under Vagnshjulen och huru de på vindens vingar änträda sin uftiga färd. De bana sig väg genom hvarje springa, len allraminsta öppning. De kolpartier, som upvenbara sig i dammet, leda sitt ursprung från tinade förbränningar; röken består mest af dykka lelar, och de alstras gemenligen i hemmet, når en ampa ryker litet eller ci; röken ringlånde förorar sig i luften. Så obehagliga dessa små mireraliska kroppar, såsom damm, än förefalla OBS, ro de lik af stor vigt för naturens saanfälda konomi. De flesta anar bohöfva för sin orgatiska utveckling dylikt-mineralstoff, som de låna rån marken. Men för att denna icke under och ;enom växtrikeis förkofran må blifva totalt utlottad ot dessa ämnen, hvilket i andra hand skulle a till följd växtlighetens aftynande, så tillföras de orden ånyo — i form af damm. Men hvarifrån komma väl svamppartierna i damnet? — Om vi en gång litet nogare skulle betrakta nöglet på bröd eller SR sylter! Hvarje liten nögelplanta bär på en fin, liten stjelk ett mörkare, et allraminsta lilla hufvud, så litet, att det knappt r märkbart. I mikroskopet varsna vi det kanske å stort som en ärt. Det kan lätt inträffa, att dem ttre hinnan omkring ett sådant litet hufvud briter — ed under and ögon, och då framtränga. r sin gömma en mi ty! smi röämnen, som i förut lärt känna såsom Veständstelat I dator