Aftonbladet – 9 maj 1868, sida 2

som ett nödvändigt vilkor för avt få sin vara väl hetald — vetat att rätta produktion efter konsumenternas smak. Sålunda var allrastörsta delen af de utställda juren verkligen egnad till export. Afsättningen g fven raskt undan och till uppmuntrande priser. Yppersta vara svinkreatur såldes för G rår 75 öre pr 20 lefvande vigt; god vara, pasande för marknadan, betingade 6 rdr. För får ch nötboskap betaltes för bästa vara 4 rdr 50 öre, för god 4 rdr och medelgod vara 3 rdr 50 öre gamt derunder. Utställda voro 14 kor, 14 stutar, 21 oxar och 4 qvigor, 47 får och 10 svinkreatur. Af smör voro 12 fjerdingar och af ost 5 nummer utställda, deraf blott en af Cheddar-ost. Dessutom åtskilliga tunnor utmärkt fläsk samt kött, båda slagen nedsaltade för export. I prisbelöningar utdelades 1685 rdr. Utställning af gödboskap för Norra och Södra Möre härader egde den 2 dennes rum å den nyinredda marknadsplatsen å tullslätten vid Kalmar. Omkring 140 nötkreatur voro utställda, deribland en del från andra härader i länet. Itäflingen om de priser, som hushållningssällskapets afdelningar i Norra och Södra Möre härader bestämt, deltogo 22 täflande. De prisbelönta djuren, isynnerhet de från Förlösa egendom, väckte allmän uppmärksamhet för sin utmärkta beskaffenhet. Expositionen vittnade om, att allmogen i Kalmartrakten med stort intresse egnar sig åt kreatursgödningen. Om också en del af de utställda djuren ännu ej voro fullt mogna för den utländska marknaden, så får detta mer tillskrifvas de ogynnsamma förhållanden, som nu existera med anledning af de orimligt höga spanmålspriserna, än bristande insigt i en ändamålsenlig och lönande utfodring. Alla de prisbelönta kreaturen försåldes till handlanden Ehrlich i Kalmar för pris från 3 rdr 50 öre till 4 rdr 50 öre 20 I lefvande vigt. De djur, som ej funno afsättning på platsen, erbjöd sig samme handlande att, mot provision af 2 4, afsätta på utländsk marknad. (KALMAR) — Olyckshändelse. Från Lund skrefs i torsdags: Sistlidne gårdags eftermiddag inträffade den lyckan, att en med pelarnes putsning i härarande domkyrka sysselsatt mureriarbetare från sin nära nog uppe vid hvalfvet befintliga plats nedföll och i fallet slog sig förfärligt. Muraren, som hade afslutat sitt arbete i den omkrets, hvari han befann sig, hade ropat upp till de ofvanpå hvalfven varande tre karlarne, Tila skulle hålla och styra den ketting, som uppehöll brädan, å hvilken arbetaren stod, att de skulle låta honom komma en aln längre ned. Men istället för denna korta färd läto de, genom ett både obegripligt och, om det verkligen så förhåller sig, oförlåtligt slarf vid kettingens löpande, honom göra en längre ned till kyrkans golf eller rättare till de bänkar, hvilka å golfvet äro placerade. I fallet slog han mot dessas ryggstöd hål i hufvudet och i ryggen samt krossade beggi lårbenen. Bänkarne blefvo dels af den fallande kroppen, dels ock af den tunga kettingen söndersplittrade. Efter hastigt tillkallad hjelp blef den stackars karlen, som under hela tiden bibehålli ast förd till lazarettet,