Aftonbladet – 8 maj 1868, sida 2

aturen är ej synnerligt mild — den har i allmän-; et ej öfverstigit 5 å 6 grader, men då flere näter varit frostfria, har töandet kunnat göra sin ehöriga verkan. Utan att hysa alltför djerfva örhoppningar torde man kunna afvakta sjöfartens ppnande omkring medio af Maj. — En praktfull hägring syntes i sönlags middag å Wettern. isingsö och motsvaande höga fastlandsstränder syntes från Jönköing så nära, att man med blotta ögat kunde urkilja byggnader och träd. ; — Fårsjuka, skrifves från Malmö, har inder vintern visat sig ganska allmänt, åtminstone skogstrakterna, och ös mången landtman hafva åren dött alldeles ut. Sjukdomen, som bestått i attenoch blodförlust samt en ofantlig mängd glar i lefvern, har sannolikt varit en följd af den åta och kalla väderleken under förflutna året. — Förklaring. Till tidningen Nerikes Allehanda har blifvit insänd nedanstående ippsats, den vi anse oss böra återgifva: Ehuru pinsamt det är att inför allmänheten ippträda emot en under lagens straff redan hemallen anklagad, kunna vi dock icke underlåta tt genom en offentlig protest söka värna vår heler emot de kränkande insinuationer och osannärdiga uppgifter, som i eder tidning för den 2 nnevarande, månad förekomma rörande det upplrag vi af Ölsboda bruks aktiebolag haft att vara örre disponenten A. Wijkanders så kallade rådsifvare. Detta uppdrag innefattade ingen annan controll öfver disponenten, än den han sjelf ville underkasta sig, ty vi hade hvarken rätt eller makt tt ingripa uti förvaltningen, och råd kunde icke rifvas, der inga råd togos eller ens begärdes. Hösten år 1866 fann bolaget sig föranlåtet ålägga lisponenten att till oss månatligen inskicka rapporer, så fullständiga att bolagets ställning skulle kunna noga öfverses. Med dessa rapporter, för hvilkas uppställning disponenten icke heller ville följa annat råd än sin egen. vilja, hafva vi aldrig funnit oss belåtna, utan tvärtom förklarat dem icke nöjaktiga. Det är dessutom numera bevisligt, att de i väsentliga delar voro falska. Alla dessa rapporter omfatta endast tiden från och med bruksrets början den 1 November 1866. Tiden föratt granska denna räkenskapsperiod är efter bolagsordningens föreskrift nu först inne. Någon genomgripande revision, hvad nämnda tid beträffar, har således icke förr kunnat ega rum, men med godt samvete .vågar undertecknad, Ekström, påstå, att, om denna revision, såsom bolagets önskan varit, kommit att af mig verkställas, all anledning är att antaga, att de förfalskningar, hvartill förre disponenten gjort sig skyldig, då, om icke förr så skett, blifvit röjda. Till denna förklaring, hvilken bör vara nog för att visa, huru orättvist man angripit vår heder, vilja vi ytterligare tillägga: att bolaget, som är ett aktiebolag, består af 500 aktier; att förre disonenten eller numera hans konkursmassa innear icke mindre än 255 aktier; att bland öfriga elfva delegare, med undantag af f. justitiekansleren von Koch, som eger 134 stycken, icke någon innehar utöfver 58 aktier; att af de mindre delegarne några sällan eller aldrig varit närvarande vid bolagsstömmorna; att förre disponenten under sådana förhållanden med sin okufliga energi och intelligenta förmåga både i ord och handling lätt kunde genomdrifva och derför ock bör ansvara för planer i afseende på verkens utvidgning, till hvilka han sjelf tog initiativet och hvilka han utförde både i större skala och långt dyrare, än föreslaget varit; att förre disponenten vid sitt inträde i bolaget år 1857 allmänt ansågs ega bortåt 200,000 rdr dels genom lyckade spekulationer, dels genom förmöget gifte; att någon anledning sålees icke förefanns till att misstänka, att han för, sina betydliga aktiebetalningars skull, af hvilka omkring 23,000 rdr ännu äro oguldna, behöft tillgripa utvägen att förfalska; att förre disponentens fullmakt att, medelst tecknande af bolagets firma, bolaget ohördan upptaga för rörelsen erforderliga lån tillkom på förre disponentens egen begäran, under åberopande af svårigheten för honom, sedan rörelsen genom det nya valsverkets anläggning tagit allt större dimensioner, att, hvarje gång bolagets kredit behöfde anlitas, påkalla bolagets beslut; att denna fullmakt erhölls redan hösten 1865 vid en tidpunkt, då förre disponenten, bolaget alldeles ovetande, med enskilda industribanken i Norrköping stod i underhandling om ett kreditiv å 70,000 rdr, om hvars tillvaro bolaget först året derpå fick kännedom; och slutligen, att, om ock förre disponenten vid fullmaktens begagnande varit skyldig. att inhemta de så kallade råd me mening, hvilket ickevwar honom uttryckligen föreskrifvet, ett, sådant hinder mot fullmaktens missbruk måst förblifva overksamt för den, som med så stor framgång förfalskade rådgifvarnes namn på sjelfva lånehandlingarne. 100lböda och Nedre Degerfors bruk den 4 Maj K. Ekström. Iv. Alex. Enander.