Aftonbladet – 7 maj 1868, sida 3

Mule SUL Var vIlRSBICNAN OCK attl UCt Iordrades en speciel kännedom för denna frågas fullständiga bedömande. En dylik kännedom hade tal. ej kunnat erhålla och hade derföre i allmänhet fått nöja sig med de resultater, till hvilka regeringen i sitt förslag kommit. Tal. vore regeringen tacksam för komitens tillsättning äfvensom derför, att Personer blifvit kallade till densamma, hvilka hade full kännedom af frågan. Men förbindelsen till regeringen skulle hafva varit ännu större, om bland de komiterade äfven blifvit insatte personer, som cgt kännedom om de utländska förhållandena i detta hänseende, på det komitör skulle kunnat tillgodogöra sig de erfarenheter utlandet haft att erbjuda, och hvilka varit af den allmänliga art, att de kunnåt vara af nytta hos oss vid ordnandet af jernvägarnes förvaltning. Personer med grundlig kännedom i detta fall funnes också, nemligen hrr Taube och Stieler. Derefter öfvergick tal. till ett försvar för utskottets förslag och anförde 1 afseende på sammanslåendet af de båda jernvägsstyrelserna, att utskottet icke föreslagit ändring i detta fall, utan blott satt densamma i fråga. Tal. påyrkade äfven de besparingar, som af en dylik åtgärd vore att förvänta. I afseende på aflöningen erinrade tal., att här vore fråga om ett alldeles nytt sätt för aflöningarna till statens tjenstemän, i det meningen vore att dessa skulle blifva afsättliga när som helst. och icke pensionsberättigade. Dessa omständigheter borde ovilkorligen leda derhän, att de erhölle högre löner än andra. Men då detvarit svårt att göra sig någon bestämd föreställning om hvad som i detta fall vore erforderligt, så hade tal. i utskottet nöjt sig med att instämma iafdelningens förslag. Det af hr Key framställda redaktionsförslag af mom. a) ville tal. ej bifalla, emedan man då kom: me att äfventyra att ingen skrifvelse till K. M:t blefve: aflåten, sedan första kammaren oförändradt adtagit utskottets förslag. Ur Key fäste sig hufvudsakligen vid kostnaderna för statsbanornas trafikering och anförde siffror ör att visa, huru mycket större denna kostnad vore vid stadsbanorna än vid de enskilda inom landet. I detta afseende borde man icke; såsom förut skett under diskussionen, uteslutande eller ens hufvudsäkligen fösta sig vid den trafikerade väglängden utan vid sjelfva trafikens lifligHet och mängden af ersoner och varor som med jernyvägarna befordrades. De franska och belgiska banorna äro så ojemförligt mera trafikerade än våra, att om iman uppskattar kostnaderna efter trafiken, icke efter våglängden kommer förhållandet att gestalta sig helt annorlunda än förut blifvit visadt under debatten. Tal. ville begagna tillfället för att möjligen erhålla någon upplysning, i fråga om. ett vid 1863 års riksdag biviljadt anslag till en tekniskt-ekonomisk beskrifning öfver statens jernvägar. Hvad anginge talarens förslag till redaktion af den föredragna punkten, så skulle det icke Skada om denna kammare ginge: mera radikalt tillväga än den första, varande det för öfrigt talarens öfvertygelse att ett dylikt beslut icke skulle skada den goda saken; ty om ock frågan derigenom fölle vid denna riksdag, borde, dock de af kamrarne fattade besluten verka lika kraftigt till besparingar i det vid nästa riksdag afgifvande förslag som en skrifvelse. Hr Hierta yttrade bland annat, att den tanken väl borde finnas förklarlig, om man. önskat att hågra flere personer blifvit inkallade i en komitdö, som hade till uppdrag att afgifvå förslag till en så omfattande organisation som den förevarande, äfvensom om man önskat att större besparingar kunnat göras. ; Hr Stråle. En tal. håde sagt, att man ej borde ingå i detaljer. Om ej detta vore meningen, hvarför skola då detaljerna framläggas för riksdågen? Meningen vore ingalunda att minska den uppsigt, å hvilken tusendens väl eller ve beror. ckså ade ingen föreslagit några indragningar eller inskränkningar för dem, hvarpå denna uppsigt hufvadsakligen beror. — Ombudsman ansåg tal. obehöflig, då man hittills nöjt sig med ett tillfälligt WrjdIskt biträde. — Förenade sig i hr Keys förslag. Hr Ridderstad framhöll nödvändigheten att änmm vidare underlätta kommunikationerna genom ernvägar och ansåg från denna synpunkt skälicke innag för handen att förena byggnadsstyrelsen ned trafikstyrelsen, isynnerhet som de varit skilda lott fem år, och dennä åtgärd vidtogs på riksens tänders särskilda. begäran. Man hade sagt, att rafikstyrelsen vore Bufvudsak och byggnadsstyelseh bisak. Om tal. ock. gerna erkände den föras stora vigt, ville han dock icke underkänna den cenares, hvilken låge deri att den hade att tillse let de till jernvägsbyggnader anslagna medlen hnändes på ett ändamålsenligt sätt. Yrkade afslag, wvilket yrkande äfven framställdes af hr Ocklind. Hr Jöns Pährsson, som bodde nära södra stamvan och trafikerade banan ofta, meddelade sin rfarenhet att tjenstemännen vid den talarens botad närmast belägna, mycket begagnade stationen cke hade mer än inalles fem timmars: sysselsätt: ing om dagen, Tal. föreställde sig att man; geiom indragning af en stor del öfverflödiga bannästare och ingeniörer, skulle kunna spara 50,000 dr. Instämde i hr Keijs förslag. Hr Hedlund framhöll att jernvägarne iintet and blifvit byggda så billigt som hos oss och anåg orsaken till detta förhållande ligga deri, att itet land hade så billiga ingeniörer: och en så ämvetsgrann styrelse... Man har sagt att man i råga om trafikeringen borde fästa sig hufvudsakigen vid trafikens mängd Hvad persontrafiken eträffade, så är kostnaden derför mindre i Sverge n i utlandet, nemligen i sådana fall der en jemörelse kunde anställas, Att kostnaden för godsrafiken hos oss vore högre berodde på den ringa tveckling denna trafik hos oss nått. Hr Muren anmärkte emot hr Keijs beräkningar, tt dessa icke vore ärliga, då det här vore fråga ndast om personalens aflöning, icke om andra red trafiken förenade kostnader, såsom bränsle, mörja, slitning o. s. v., hvilka denne talare äfven iberäknat. Hr Keij frånträdde sitt förslag I fråga om 1:sta unkten, men fortsatte yrkandet på detsamma, såidt det rörde den 2:dra. Hr statsrådet Lagerstråle ansåg meningen med e framlagda detaljerna naturligtvis vara, att de kulle pröfvas af dem som det förmådde. På det tskottet icke skulle sakna erforderliga upplysingar, förordnade K. M:t en person af jernvägstyrelsen att tillbandagå utskottet; och tal. hade ig bekant att utskottet begagnat sig af detta tillulle till upplysningars vinnande. När nu utskotet, efter att hafva inhemtat nödiga upplysningar, fgifvit ett förslag, som endast i några fall afvek ån K. M:ts, så hade tal. föreställt sig, att dissionen blott skulle komma att röra de punki hvilka utskottet sålunda varit af en annan sigt. — Hvad beträffade anslaget till en ekonoiskt-teknisk beskrifning öfver jernvägarne, så ore planscherna redan färdiga och beskrifningen nder utarbetning. Man hade helst velat till detta rbete begagna de genom det minskade jernvägsyggandet lediga krafter, på det icke ännu flera ersoner skulle dragas till: statens tjenst för att dan icke vidare kunna Cleo Detta vore rn förklaring hvarföre arbetet gått något långumt. Hr C. A. Larsson. Den af K. M:t förordnade ersonen hade blifvit anlitad och hade i utskottsdelningen suttit en hel dag och meddelat uppsningar, på grund af hvilka till och med en tare, som nu mycket ifrigt förfäktat sitt förslag, i fann sig öfvertygad, att man icke borde gå ngre än utskottet, för att icke sätta tusendens il på spel. Tal önskade bifall till utskottets förag, emedan han vore öfvertygad, att regeringen eraf skulle finna sig manad att göra så många idragningar som möjligt vore. Sedan diskussionen förklarats slutad, bifölls 1:a ankten af momentet. a). utan diskussion, Till ontraproposition i hufvudvoteringen om den anra antogs hr Keijs förslag med. 103 röster mot I, hvilka till kontraproposition önskade afslag. I afvudvoteringen segrade hr Keijs förslag med 89 ister mot 58, hvilka önskade bifall till utskottets rslag. I atscende på mom. b), hvilket innehåller beämmelser om aflöningen, yrkade hr Keij att detmma borde helt och hållet utgå, och att man i ället borde i mom. c. intaga ett.tillägg hvarigeom regeringen anvisades ett erforderligt anslag, som förslagsanslag. . Detta förslag mötte motÅr nt Rn nan KR 2 On